tisdag, mars 1

Stockholm Mini Marathon 1998, plus lite annat från min löpkarriär


Hyfsat nöjd kille efter andraplatsen på Stockholm Mini Marathon 1998. 

Stockholm Mini Marathon tillsammans med Rösjöloppet var de största terrängloppen för barn och ungdomar näst efter lilla Lidingöloppet. Samma år så blev jag faktiskt tvåa på Rösjöloppet och sjua på lilla Lidingöloppet. Man hade ju lite talang och kapacitet på den tiden. Löpningen var det som gick bäst fram tills jag fick löparknä två år i rad 1999-2000. 

1998 så sprang jag mina första 800-meterslopp. Personliga rekordet låg då på 2.12.05 (fyra på svealandsmästerskapen i Eskilstuna). Därefter fick jag ju som sagt löparknä i ena knäet första året och i det andra året efter. Gick då istället framåt mer i skidspåren, samt cyklade en del MTB. Lyckades bli topp-tio på långa lugnet i P 15-16 år 2000. Hängde med täten i halva loppet, därefter kom den första stigen och jag sjönk som en sten genom startfältet. Har aldrig varit någon stigcyklist, alltid varit bättre att cykla på slätt underlag. 

När jag blev bra i löparknäet i början av 2001 så körde jag mycket friidrottsträning inomhus i samband/kombination med skidsäsongen. Sprang då två lopp med kort mellanrum, det första så sprang jag på 2,05 och det andra så sprang jag på 1,59,51. Första gången under två minuter och inte ens 17 år fyllda. Då var jag nöjd och glad i hågen.

Kommande år så kombinerade jag skidor och löpning. Främst 400 - 1500 meter. Tyckte verkligen om löpningen. Gick ju på friidrottsgymnasiet här i Falun. Tävlade och tränade i princip bara löpning och korta intervaller under sommarhalvåret, så de första tävlingarna på skidsäsongen orkade jag inte ens åka 10 kilometer i tävlingsfart. Minns en gång i Bruksvallarna då jag fick lov att stanna och gå i den längsta backen. Det var säsongen 2002 - 2003. Drygt tre månader efter det så tog jag silver på JSM, 10 kilometer klassiskt i Huskvarna. 

Fick under min löpkarriär med mig tre medaljer från Skol-SM: 800 meter tvåa 2002 + trea 2003 och 1500 meter trea 2002. Blev även en silvermedalj på JSM 2003, 1500 meter, 25 hundradelar efter Albert Mollén som vann guldet. 

Efter 2003 så började jag få en del problem med småskador i fötter och knän framförallt. Samt att skidåkningen var det som jag tyckte var roligast och kände att jag skulle kunna bli bäst i. 2004 var det sista året jag tävlade i friidrott. Minns att jag vid flertalet träningar hade så ont i en fot och i ryggen (redan då!) att jag knappt kunde gå, men när vi väl startat intervallerna så var det nästan aldrig några bekymmer. Då och då längtar jag tillbaka till löparbanorna faktiskt. Vi var en jävligt härlig löpargrupp på upp emot tio killar här i Falun. En del av dom har jag kontakt med än idag och träffar!

Jag vägde cirka 65 kilo när jag sprang (2002-2003), nu när jag blivit en blötfet skidåkare så väger jag cirka 75 kilo. Vill ner till 70, men det verkar mer eller mindre vara omöjligt. 

Dom personliga rekorden ligger på:

400 meter: 51,98
800 meter: 1,56,22
1 500 meter: 4,01,02 
3 000 meter: 9,01,20
2 000 meter hinder: 6,16,84
5 000 meter: 16,19

Ni hittar en del statistik från årsbästalistorna på friidrott.se här. Kul läsning för en siffer- och resultatnörd som mig. 


Resultatet på Stockholm mini marathon. De flesta resultaten från mina gamla lopp går att googla fram. Sådant är kul! 

2 kommentarer:

Håkan sa...

Intressant att du hållit på med så pass många idrotter under så pass lång tid. Jag personligen tror det är bättre att vara mer mångsidig än att som 10-åring simma 10 pass i veckan och inte se röken av en snöflinga, löpbana eller boll.
Vore intressant att läsa dina tankar kring barn och idrottande. Det dyker upp lite elitaktiva som tycker och tänker emellanåt men jag tycker nog att de är för få.

Adam Steen sa...

Japp! Jag håller helt med. Tycker man ska testa en massa olika idrotter, tror det är bra både fysiskt och mentalt faktiskt!