onsdag, mars 29

Framåt marsch, härliga tider!

 
Välkomna till er favoritplats på nätet, er oas i öknen, er fristad och ert fönster mot den verkliga och hårda världen, utan glada filter och konstlade sanningar. Här speglas det som verkligen pågår i en elitsatsande längdskidåkares huvud och liv. 

Vi har kommit halvvägs in i veckan. Jag har tagit min packade väska för dagen och åkt till Falun för att åter avverka ett halvt dygn i arbetandes och tränandets tecken. Alltså, det är ju inte träningen i sig som är så jobbig och krävande. Det är ju det att allt tar sådan jävla tid från mig. Får ju ingen som helst fritid. Jag är grinig och lättirriterad över typ allt. Får flyktkänslor på jobbet för att jag vill hem, byta om och hinna träna klart så fort som möjligt. Så att jag mot kvällen kan få en liten kort stund innan det är dags att gå och lägga mig, så jag inte är som ett lik morgonen efter igen. Vilket jag så klart är ändå varje morgon. Innan läggdags så packar jag också väskan för morgondagens träning och ombyte. Så där rullar det på hela tiden. Hinner liksom aldrig stanna av och vara i nuet. Ständigt på språng. Ständigt stressad. Ständigt irriterad. Jag behöver ju dock jobba, för att få det att gå runt. Jag vill träna och utvecklas. Både för att må bra men också för att kunna lyckas bra på tävlingar. Nu har vi dock väldigt få timmar kvar innan jag får vila. 

På de två semesterresor vi ska iväg på så kommer jag bara träna lätt och enbart på känsla. Inga måsten. Det känns också sjukt skönt. Har nog aldrig varit så sliten och i behov av återhämtning. Men kroppen tål ju jävligt mycket stryk egentligen, tror det mesta är mentalt. Typ som när jag känner mig seg inför tävlingar, trots att jag borde vara i fas och utvilad. Sådant är ju bara mentalt och nervositeten som spelar mig ett spratt. 

Idag ska jag köra ett intervallpass uppe på Lugnet, med skidor på fötterna. Har satt en plan där jag både kör stak- och även skate-intervaller. Kommer väl som vanligt få träna själv. Folk på min mediokra nivå är ju heltidsproffs och multimiljonärer, vad det verkar, och kan således träna på förmiddagarna. Lyckliga jävlar. 

Inga kommentarer: