tisdag, september 19

33 friska kilometrar


Klockan 08,05 imorse tog egot överhanden. Så jag lämnade Amanda & Alfons vind för våg på sjukhuset och drog iväg löpandes mot Stångtjärn i en jävla fart (4,50 min/km första 3000 metrarna) där jag skulle möta upp ett stort gäng skidåkarkompisar från DSA. 

Vi sprang den blåa milslingan upp till Stångtjärn och väl där så sprang vi runt den orangea 20 km-slingan (Källslättenspåret). Och såklart så sprang jag även tillbaka till sjukhuset igen. En fin liten tur på 33,40 kilometer och 3,15 timmar.

Lite piggare blir jag succesivt för varje pass, samtidigt som jag paradoxalt nog blir lite mer sliten då jag inte vilar. Idag hade jag också en rätt så hög snittpuls på 131, det gillas! Jag inbillar mig att det är en jävla sprutt i kaffet här, vilket kan få igång hjärtat en aning. 

Kul var det i alla fall att springa med alla i gänget. Jag gillar omväxlingen med att träna med olika folk, ibland ensam och även de olika sorters pass man tränar. 

Sprang som vanligt i mina Inov 8 x-talon 212  stabil sko som alltid levererar i form av bra grepp och skön löpkänsla. Det enda är att jag fått sjukt ont uppe på min hallux valgus-knöl. Så ont att jag nu mellan passen knappt kan gå. Det kan eventuellt ha blivit lite för tight i skon med min nya sula från rehaboteket  har nämligen haft den i skon tillsammans med originalsulan. Ska testa att enbart köra den nya sulan. 

Bilder:



Min bloggkollega Johannes Ringsby anför klungan


Linus Larsson och Erik Rost


Gabriel Thorn, Anton Hedlund, Rost och Larsson, vid Källslätten


Mina fötter ser rent utsagt förjävliga ut! Nu är det alltså inte den stora knölen på sidan som värker, utan den uppepå, kan knappt böja tån, eller gå. Men att springa fungerar helt utan smärta som tur är. Undrar dock hur länge...

Sista sticket och sövningen igår




Igår blev Alfons sövd ytterligare en gång då infarten återigen gått sönder. Så än en gång blev stackaren stucken. Detta skulle dock vara sista gången som dom skulle sticka honom, skulle denna infarten gå sönder så får han medicinen oralt istället. Det gick tydligen att ge medicinen så också, men det var inte riktigt lika bra. Han har blivit stucken runt 30 gånger och blivit sövd två gånger stackaren. För en behandling som med stor sannolikhet inte ens behövdes. Han har väldigt ont i magen, skriker och har svårt att sova på nätterna. Svårt att sova för oss, speciellt för Amanda. Nej usch, nu vill vi härifrån så att det kan få lugna ner sig en aning. Hoppas han mår bättre efter behandlingen. 

måndag, september 18

150 minuter runt hoppbackarna


Nyasfalterat på parkeringen bredvid Kårestugan, king. ”Snart blir det en rullskidbana på Lugnet”, den meningen har jag hört sedan jag blev senior 2004-2005. Men snart så...

Dagens träningspass, stakning på Elpex 4-3:or:

2,29,09 timmar
38,03 kilometer
680 höjdmeter

Inget extraordinärt alls egentligen. Försöker hålla mig kring hoppbackarna och nyttja den tuffa terrängen nu när jag är här i Falun. Fint med omväxlingen mot det lite plattare Borlänge, även om jag där mestadels åker i det nästan lika kuperade Skräddarbacken. Lite längre och tuffare backe här i Falun, men mer valmöjligheter och större område i Skräddarbacken. 

Kändes okej idag, pulsen börjar bli lägre och komma ner på mina normala nivåer. Börjar känna mig lite starkare, men har nog ett tag kvar till inna jag kommer tillbaka till min normala nivå. Tacksam över att jag kan träna och att jag får det. Lever nu som en riktig sosse (nysvensk); VAB (bidrag) och träning. Livet. 


Vi kan eventuellt ha varit här i onödan...


Hej och trevlig måndagsmorgon!

Ja, ni läste rubriken. Vi kan eventuellt ha varit här i onödan. Otur, klantighet, eller vad vet jag. Amanda fick en herpesinfektion under graviditeten, läkarna ”glömde” att ta blodprov för att se om det var en förstagångsinfektion eller inte. Hade det varit det så hade det varit farligt för barnet. Nu i efterhand så har dom via blodprover troligen kommit fram till att det inte var en förstagångsinfektion, då både Amanda och Alfons hade antikroppar mot viruset. Så med stor sannolikhet har denna behandling på stackars Alfons varit i onödan. Han hade då sluppit att bli stucken cirka 30 gånger, sluppit att ha ont i magen av medicinen som håller honom vaken om nätterna och vi hade sluppit se vår ögonsten att bli plågad. 

Det väntar väl någon utredning som jag förstår. Så får vi se hur det går med allt. Hoppas det löser sig till det bästa..



Världens finaste


Amanda är så duktig med Alfons, tålmodig och redan en så bra mamma

söndag, september 17

Ett jävla spring i mördarbacken


Under dagens elghufspass i/bredvid mördarbacken så fick jag verkligen känna att jag lever. Stigningen har en snittlutning på 17% enligt stravasegmentet, (Segmentet är en aning kortare än den faktiska intervallen jag brukar köra.). Mitt KOM (personbästa) på 2,52 var jag dock ljusår efter med mina 3,37 idag. Varenda år så brukar jag ha sjukt dåliga tider till en början och ju mer jag kör desto snabbare blir dom. Denna träningsform är en väldigt bra formtoppare, brukar medvetet köra på mig rejält med mjölksyra nära skidsäsongen och då passar det perfekt. Syftet med dagens pass var inte riktigt detsamma, nu ville jag få lite mer tid med hög puls och inte dra på mig alltför mycket mjölksyra. 

Idag blev det åtta hela vändor och en halv. Nedför så joggade jag så snabbt jag kunde också, för att få så kort vila som möjligt (3,15-3,55 min). Ibland när jag kör passen jag nyss nämnde med mjölksyra upp över öronen så brukar vilan kunna ta uppåt sju minuter. De gångerna så kör jag bara 1-4 hela och några ännu kortare. 

Såhär såg dagens pass ut i siffror:

Första: 4,08 min - 0,60 km - 167 snittpuls - 175 maxpuls - 90 höjdmeter 

Andra: 4,10 min - 0,60 km - 172 snittpuls - 179 maxpuls - 90 höjdmeter 

Tredje: 4,14 min - 0,60 km - 173 snittpuls - 182 maxpuls - 90 höjdmeter 

Fjärde: 4,16 min - 0,60 km - 175 snittpuls - 183 maxpuls - 90 höjdmeter 

Femte: 4,22 min - 0,60 km - 175 snittpuls - 182 maxpuls - 90 höjdmeter 

Sjätte: 4,19 min - 0,60 km - 175 snittpuls - 184 maxpuls - 90 höjdmeter 

Sjunde: 4,19 min - 0,60 km - 176 snittpuls - 184 maxpuls - 90 höjdmeter 

Åttonde: 4,11 min - 0,60 km - 178 snittpuls - 187 maxpuls - 90 höjdmeter 

Nionde (halva): 1,40 min - 0,27 km - 174 snittpuls - 187 maxpuls - 35 höjdmeter 

Kändes skapligt ändå. Jag är ju faktiskt bedrövligt dålig på elghufs och backar som är längre än en minut, så jag kan ju bara jämföra med mig själv på dessa pass. Hade lätt att komma upp i puls idag och det tycker ju jag är en av de viktigaste aspekterna. Det är behövligt att kunna få reta syreupptaget en aning och inte bara stå och staka. Kapa av ett par klassiska skidstavar cirka 10 centimeter och hitta en lämplig backe, sen är det bara att mata på!


Den sparade snöhögen på Lugnet ser ut som en gigantisk sockerkaka

Söndagsförmiddag


Dom här söta får jag sova bredvid


Från gårdagens promenad, när det bara dög att vara inne i tröjan hos mamma och inte i vagnen

Dra åt skogen vilken härlig träningsvärk jag har idag. Den började smyga sig på redan under gårdagskvällen, men idag har den alltså utvecklats än mer. Välbehövligt styrkepass igår alltså, tycker jag tappat litegrann styrkemässigt, men inte alltför farligt ändå. 

Idag så tänkte jag ta mig ut på ett elghufspass i det fina höstvädret. Det är nog också rätt välbehövligt! Och efter det så är det hem för att försöka hjälpa Amanda med att sköta Alfons så gott jag kan. Stackaren har ont i magen och är väldigt skrikig från och till. 

lördag, september 16

Kul ”uppvärmning” och gym


Det var tre veckor sedan som jag gymmade, så det var verkligen på tiden idag. Känner mig riktigt otränad och klen just nu, men jag får helt enkelt bara låta bli att dra för stora växlar av det. 

Jag fyllde mitt vätskebälte och gav mig ner till gymet ”källkraften” i källaren här på sjukhuset. Ett mycket bra gym som hade det jag behövde. Jag började med en ”uppvärmning” som såg ut såhär i pulskurvan:

Ville köra lite annorlunda än annars så jag lade upp det i fem minuter vardera såhär:

- Löpband: 10% lutning, 10,5 km/h

- Testcykel: ? motstånd, 100 kadens

- SkiErg: 7 motstånd, 1,52 min/500 m snitt

Blev rätt tufft och jag blev både rejält flåsig och svettig. Hade egentligen kunna nöja mig så, på den nivån är det. Löpbandet var riktigt effektivt och det är något jag tänkt mig köra nu i höst! 

Efter min uppvärmning så körde jag följande i gymet:

Chins med chrunch 3 x 8

Enbensknäböj 3 x 5, 57,5 kilo

”Stakning” på knä i cablecross 3 x 6

Magchrunches i cablecross 3 x 6

Bänkpress 3 x 5, 75 kilo

Latsdrag 3 x 5

Stakkast med medicinboll 3 x 8, 10 kilo

TRX-styrka i 15 min

Alfons magont




Junior hade igår ont i magen under hela dagen och även inatt. Troligen för att han fick lov att vara fastande en tid inför nedsövningen under dagen innan, vilket kan ha gjort att han försökt äta igen det efteråt och på så sätt fått ont i magen. Stackaren har skrikigt och gnällt under hela natten nästan. Nu verkar han dock ha lugnat sig en aning. Inte lätt att vara liten eller. 

Idag så håller jag mig inomhus och tränar. Ska snart ner i gymet här på sjukhuset och bränna av ett pass. 

fredag, september 15

Stakfest




Jimmies mäktiga tights; ta skydd, bomber och granater; boom!!!

Hello hello!

Fint sällskap på dagens träningspass: Bossel Jimmie Johnsson, Rikard Tynell och Robert Eriksson. Trevligt att få hänga med Falupojkarna. Gott snack och en fin tur. 

Vi åkte Stångtjärn, Aspebodavändan och Pilbo, med någon liten skarv här och där. Jimmie och Rikard åkte helkropp. Jag och Robert stakade. Jag har väl inte åkt ett klassiskt pass i år på rullskidorna.. Det funkar ändå tycker jag, speciellt nu när jag kan springa igen och samt elghufs. 

Idag så började i alla fall pulsen att bli lite lägre, så då kommer jag väl börja gnälla på det nu istället.. Aldrig får man vara nöjd. Kroppen kändes lite trött från tidigare träningspass, men ändå helt okej. 

Vi skramlade ihop 3,15 timmar, 52,5 kilometer och 540 höjdmeter, enligt min Polar V800  Ett bra pass helt enkelt, tack för det!

Sövd igår - pigg idag


Godmorgon. 

En ny morgon på sjukhuset. Det börjar rulla på rätt bra här tycker jag, fungerar rätt bra med rutiner och så vidare, vilket känns skönt. Allt pekar också på att det är bra med våran käre Alfons. Enda strulet nu är ju infarten för medicinen. Igår fick som söva den lille stackaren, för att kunna sätta en i foten/benet. Det var väl inte direkt några trevliga scener, men det fungerade dock bra och dom fick in den enligt plan. 

Börjar kännas lite i kroppen från denna veckans träning, ingen stor mängd i sig, men efter en viloperiod så reagerar ju kroppen lite annorlunda. Planen är ju som sagt att träna varje dag här, för att få till en bra träningsperiod igen, innan jag är åter i verkligheten med jobb och allt vad det innebär. Jag behöver ju träna så mycket jag kan, så dåligt tränad som jag är nu så seedar jag inte in mig i treans led i Vasaloppet ens. 

Strax ska jag ut återigen med ett fint gäng här i Falun och staka, det blir perfekt! 




torsdag, september 14

...Ett Lidingölopp senare...




Nämen hallå där! 

Jag har idag haft turen att få avnjuta ytterligare ett träningspass i gott sällskap, under förmiddagen och med en kropp som höll. Kan det bli mycket bättre?! Nej, jag tror inte det. Jag är i alla fall nöjd för dessa enkla saker. Dessutom så verkar det som att vi blir kvar till nästa fredag på lasarettet, så vi kan börja räkna ner dagarna. 

På dagens löpning hade jag som tidigare nämnt Linus Larsson med mig. Vi sprang en tur omkring/på/vid militärområdet och kryssade mellan skotten som militärerna avlossade. Efter två timmar löpta så lämnade jag av Linus och sprang en timme till på Jungfruberget. Sjukt bra träning löpning är alltså, har saknat det i sommar. Idag dog benen efter typ 1,45, så sista 1,15 blev lite kämpiga, men ändå överkomligt. 

Fick äntligen ihop 30 kilometer (30,2 till och med), dessutom 575 höjdmeter, enligt pulsklockan  Inte riktigt som min favoritrunda över Björnmyra, men fullt dugligt. 


Fångade Johannes Ringsby på bild idag, även Joel Lager, men honom såg jag diagonalandes uppför Sjulsarvsbacken, så han blev retuscherad. 

Bonus-spel

Hallå där!

Vad tror ni om det här med spelande på nätet då?! Typ dom bästa casino bonusar som finns, det är väl inte fy skam?! Nu när vi hänger på sjukhuset så blir det ju lite tid över till att testa olika spel och bonusar. Det här med bonusar är ju helt klockrent alltså, varför? Jo, för att Du får dubbelt så mycket att spela för  vilket alltså gör att du får en dubbelt så stor chans att vinna och/eller dubbelt så mycket pengar. Rätt så schysst kan jag tycka. Imorgon efter träningen och när jag får lite dötid över så ska jag sätta mig ner och köra lite bonusspel på nätet, kommer bli ett skönt höstmys med lite varm choklad och härliga bonusar. Blir perfekt att det snart är helg också, då brukar man ju automatiskt få lite tid över till lite roligare saker än att följa ekorrhjulet  exempelvis att spela lite med härliga casinobonusar. 

Testa själva så får ni se!

Permission igår, provsvar och nya sulor


Igår så åkte vi hem en sväng på dagen. Skönt att komma ifrån sjukhuset och jag hade några ärenden att fixa. Bland annat så hämtade jag ut två paket som kommit på posten. På bilden ovan så ser ni Amanda när hon hjälper mig att "fila till kanterna". Det var härligt att få vara hemma en sväng!

Idag är jag rätt mörbultad i kroppen från gårdagens chock-träning, men inte helt förstörd ändå, så någonstans finns de där timmarna jag tränat tidigare kvar. Jag ska strax bege mig ut på ett löppass tillsammans med Linus Larsson. Ska försöka att träna varje dag när vi är här på sjukhuset, det är lika bra, vet inte alls hur mycket jag hinner träna när jag kommer hem. 

Vi fick ett av Alfons provsvar igår, taget i ryggen/ryggmärgen. Det visade negativt, alltså inget herpesvirus som spridit sig till det centrala nervsystemet. Skönt det. Så som det verkar (men inte helt klart än) så får vi åka hem nästa fredag eller lördag. Det tycker jag känns överkomligt ändå. 

Ett av paketen jag fick igår var från rehaboteket och innehöll sulor för mina konstiga fötter. Jag har ju en knöl på vänsterfotens stortå, en hallux valgus, som bitvis gör lite ont. Med hjälp av dessa sulor så hoppas jag att få bukt på problemet, jag fick också pelotter för framfoten att sätta på en sula:



Kommer testa dessa sulor idag i mina Inov 8-skor, spännande 


Inga trevliga fötter


onsdag, september 13

Totalavställd




Det blev ett abrupt uppvaknande idag vill jag lova. Helvete vad dålig jag var/är just nu. Men det var kanske inte så mycket annat att vänta heller. ”Otränadheten” är väl så sakta på väg bort, men jag behöver nog lite drygt en vecka i träning för att vara tillbaka i gammalt slag igen. Redan på uppvärmningen så hade jag A2-puls i vanlig lugn intensitet, så jag förstod rätt tidigt att det skulle bli slitsamt. Kanske inte var det smartaste att åka med 4-3:or, men det var dom enda skidorna jag hade i Falun, de flesta andra åkte med treor. 

Efter en uppvärmning med två impulser, där jag kom upp i 175 i puls direkt så var det dags för dagens körningar tillsammans med det stora gänget från DSA. Vi körde följande:

12 minuter ”tröskel”: 4,84 km, 181 snittpuls, 24,1 km/h snittfart

8 minuter 40”-20”: 2,48 km, 183 snittpuls

12 minuter ”tröskel”: 4,49 km, 184 snittpuls, 22,4 km/h snittfart

8 minuter 40”-20”: 2,32 km, 182 snittpuls 


På sista intervallen så hade jag 193 i puls, trots att jag nästan stod still! Jag avslutade träningspasset med att åka upp till Lugnet och köra en straffintervall på tio minuter upp till Kårestugan, där gick det inte fort kan jag lova, men jag var totalt godnatt muskulärt då. 

Jag blev totalt avställd idag, men lyckades i alla fall hänga med på den första intervallen, det är alltid något. Är inte alltför orolig i alla fall, fick ju en riktigt bra genomkörare nu. Totalt 2,15 timmar, 38,25 kilometer och 360 höjdmeter. Snittpulsen på hela passet blev 158(!) brukar få ta i för att få upp pulsen i 120 i vanliga fall..

Socialmatch

Hallå där mina kära läsare.

Jag såg att det finns en ny tjänst på nätet från gänget på Blogvertiser (sidan jag brukar använda mig av för att skriva lite sponsrade inlägg) och den heter socialmatch. Denna tjänst hjälper marknadsförare att skapa uppdrags-överenskommelser med micro-influencers. Du kan med andra ord få hjälp med att driva trafik till de märken, webbsidor, produkter, tjänster eller vad man nu önskar sig att driva trafik eller få hjälp med. 

Man kan använda sig av sponsrade facebook-inlägg som sedan boostas av marknadsföraren och som därefter ger kickback till dig som influencer. Du kan registrera dig redan nu som en influencer, om du har en eller flera facebook-sidor med cirka 1000 - 10000 följare. Du kan hitta mer information om detta genom att klicka här.

Vill ni veta mer om vad microinfluencers är, vad det innebär och vad du kan få ut av det så är det enklast att googla på det ordet, eller genom att trycka här

Jag tycker detta är riktigt spännande faktiskt och jag ska själv försöka att testa tjänsten och även läsa på mer i ämnet. Vad tycker du själv? Det verkar väl inte helt fel va?

Hoppas vi träffas på siten!

Kämpen Alfons


Här ovan ser ni den stackars kämpens medicintider. Mellan dessa klockslag så ligger han med medicin in i blodet, ser ut ungefär som när man får dropp. Han har inte fått några symptom ännu och han ser ut att må bra, vilket också läkarna säger. Dock så skulle dom igår göra ett nytt försök med en infart till medicinen, då den befintliga lätt strular och även kan gå sönder. Även denna gång blev försöket fruktlöst och Alfons blev bara ledsen och skrek. Han fick också lugnande medel i munnen vid två tillfällen, för att det skulle gå enklare att sätta in infarten. Det är ju såklart jobbigt att se den lilla krabaten skrika och lida.. Men enligt läkarna så skriker han mest för att han inte gillar att bli fasthållen och inte för att det gör ont. Så vi får ju lita på de orden. 

Jag har lite småträningsvärk här och var i kroppen idag. Sjukt att nio dagars frånvaro från träning har den effekten på kroppen. Välbehövligt och skönt dock. Nu strax väntar ett nytt träningspass; stakintervaller runt Varpan med DSA. Blir väl bara på uppvärmningen jag ser dom andra, men jag behöver komma igång igen, så det blir en bra genomkörare.

tisdag, september 12

Längsta löpningen på över tre månader






Vaknade upp imorse, både pigg och förväntansfull, nästan nipprig inför dagens löppass. Skulle få springa en favoritvända och med gott sällskap. Hur trevligt som helst. Dessutom så skönt att få komma ut ur sjukhusrummet. 

Jag har träningsvärk i överkroppen sedan gårdagens 2,30 timmar stakning. Då förstår ni nivån. Men jag kommer nog snabbt tillbaka igen. 

Mötte upp Anton Persson och Andreas Svensson vid Lugnet klockan 08,30. Därifrån så sprang vi en fin vända över Lugnet, Björnmyra, Bodaberget, Hornberget och Jungfruberget. Enda lilla missen var att det var militärövning  omkring Björnmyra, så det blev en del grusväg, annars är det en fin tur. Idag var jag bara fyra kilometer från skamgränsen på 30 kilometer också. 

Fan vad lycklig jag var under löpningen idag. Benen/hälsenan höll och kroppen kändes allmänt pigg och alert. Har som längst sprungit i 1,15 sedan min skada i hälsenan i juni, så denna tretimmarstur var ju långt över det. Men vi höll ett ganska lugnt joggtempo och ganska mycket mjukt underlag, så benen blev inte alltför slitna, trots att jag sprang i mina odämpade Inov 8-skor


måndag, september 11

En kul tur


Senast jag stod på rullskidorna var den 31:a augusti, så det var väl på tiden för ett nytt pass kan jag tycka. Idag gjorde jag slag i saken och gav mig ut på en fin tur över Lugnet, bort till Skuggarvet och ner till Hobborn där jag vände och åkte tillbaka till Lugnet igen. Sista timmen så snurrade jag uppe vid Högbo och Kårestugan. Fint att få lite stigningar, idag skramlade jag ihop hela 630 höjdmeter under de 2,30 timmarna (37,38 kilometer)  jag var ute. Skönt som bara den att vara igång igen. Välbehövligt för både kropp och knopp. Givetvis så stakade jag endast, idag på Elpex 4-3

Höjdpunkten på passet var efter 13 minuter när jag stötte på Jenny Rissveds, Martin Eriksson och Oliwer Kangas som var ute på cykeltur. Blev ett litet stopp och gott snack där. Kul att se er, längesedan sist! 

Det är en ganska konstig känsla i kroppen när man vilat så pass länge. Pulsen är lite väl hög och man märker att det saknas lite. Men samtidigt så var det en välbehövlig viloperiod. 

För att den stackars Amanda inte skulle få lappsjuka så tog vi nu mot kvällningen barnvagnen och gick en tur bort över militärområdet: 


Rörde på mig igår


Igår så blev det en promenad på en timme i Falun med barnvagnen och Amanda + 15 minuter jogg (3,07 km enligt nya pulsklockan) på egen hand. Skönt att röra på mig. Nio dagar utan träning tar ju på krafterna på ett sätt som folk som inte tränar ej förstår. Nu var kanske inte 15 minuter jogg något träningspass, men det duger. Benen känns i alla fall av efter det. 



Både jag och Amanda hade svårt att sova inatt. Sängen är så sjukt smal, samtidigt så härjade Alfons omkring i sin säng bredvid. Det var svårt att komma till ro. Lyckades till slut somna några gånger och vakna om vartannat. Sängen är så oskön att det värker på den sidan jag legat på också. Kämpigt. Skulle ha tränat med DSA imorse tänkte jag, men jag tog mig inte upp. Så vi får göra ett nytt försök till träning senare. 

Efter omständigheterna så mår vi dock bra. Men det tär ju på oss att vara inne här. Längtar faktiskt tillbaka till ekorrhjulet med jobb och allt vad det innebär. Det trodde jag aldrig. 

Bilder:


Stackars Alfons som skrek och skrek igår när dom försökte sätta i en ny infart i armen på honom


Han är gullig när han ligger och kikar. Dock så är han inte alls med i blicken, det tar några månader till det

söndag, september 10

En sjukhusdagbok (från det kommunistiska landet)


Sötaste


Under gårdagen så gick vi i alla fall ut en sväng. Skönt att komma ut ur sjukhusbubblan. Vi gick till Ica Maxi för att handla lite mat, men också för att få lite luft och miljöombyte. Det var rätt skönt kan jag lova. 

Förutom det så har vi i princip bara suttit inne på rummet och sträckkollat serier. Jag börjar bli rätt dåsig och seg. Vill träna och behöver det. Men samtidigt vill och orkar jag inte riktigt. Vi får se, vi tar dagen som den kommer. Viktigast med Alfons och att han mår bra, samt får den behandling han behöver. Det är ingen fara vad vi vet, utan allt rullar på bra. 

Inatt blev jag väckt klockan 00,30 (hade faktiskt lyckats somna i den osköna och väldigt smala sängen) av en sjuksyster. Alfons och Amanda var i ett annat rum bredvid, Amanda behövde mitt stöd då hon var uppriven över att stackars Alfons skrek som en galning. Blodkärlet där infarten för medicinen var hade spruckit och gått sönder, så dom behövde hitta ett nytt kärl. Det tog cirka 90 minuter och stackars Alfons var alldeles röd och svettig. Jag som vid 3-4 tillfällen har svimmat på sjukhus (vid egen provtagning, när mormor låg inlagd och när jag skulle göra ett arbets-EKG) började efter en stund att bli yr i huvudet och må riktigt illa, så mitt stöd var väl inte alltför bra, men jag var ju nära i alla fall. 

Det blev till slut sömn för mig, skapligt bra. Men stackars Amanda har inte sovit mycket sedan Alfons föddes egentligen. Eller inte den sista månaden som gravid heller. Stackaren. 

Vi försöker hålla modet uppe och än så länge går det bra i alla fall. Tack för alla hälsningar! 

Avslutningsvis så måste jag ta upp det här med Vänsterns förslag att höja schablonbeskattningen av ISK-konton. Vilket betyder att den här kommunist-sosse-regeringen sänder ut signaler att det är sämre att spara än att låna. Man ska alltså höja skatten ytterligare på redan beskattade pengar. Det är sjukt. Ännu mer sjukt är det att folk röstar på dessa tomtar. Dom har i veckan skrämt iväg Nordea till vårt östra grannland. Vad kommer härnäst?! Öppna upp gränserna, höj skatten och dela ut mer bidrag! Sen kan vi ändra våra profilbilder på Facebook till något i regnbågens färger, eller addera en flagga så kommer allt lösa sig. 

lördag, september 9

Bästa Alfons


Jag och favoriten

Timmarna rullar på här på neo-avdelningen. Vissa svar har vi fått från läkarna och än så länge är det bara bra provsvar. Stackaren har fått sovit inatt med elektroder fastsatta på huvudet, kroppen och fötterna. Nu har han endast en nål för infart av medicinen kvar i ena foten. Tre gånger per dygn så ska han få behandlingen och som jag nämnde igår så blir vi nog kvar är minst två veckor, upp till tre. 

Vi mår bra ändå allihopa. Alfons visar inga tecken på att må dåligt och hittills har vi ju som sagt inte fått några dåliga provsvar. Amanda är orolig, medan jag är vid lite mer gott mod. 

Dagarna är lite sega och man blir seg i huvud & kropp av att sitta inne bara. Men jag vill ju vara nära mins familjemedlemmar. Vi har min dator med och kollar på Netflix. Dessutom så är vi inte fastlåsta att vara här hela tiden förutom Alfons medicinstunder. Så vi tar en dag i taget. Tack för alla fina hälsningar!

Bilder:












fredag, september 8

Nu väntar 2-3 veckor på lasarettet


Vi hade ett rutinmässigt hembesök av BVC idag, allt såg bra ut. Under det besöket så ringde det från skyddat nummer 3-4 gånger till både mig och Amanda. När vi till slut svarade så var det barnläkaren som ringde och berättade att dom hittat herpesviruset på vår käre Alfons och att vi måste ta oss till lasarettet så fort som möjligt. Det blev ett upprivande besked, mest för Amanda som länge var otröstlig, så det blev en hektiskt stund med packning av väskor och samtidigt försöka hålla alla lugna där hemma. Men till slut kom vi iväg till sjukhuset och där befinner vi oss nu. Vi har tagit en del prover på stackars Alfons och mer väntar. Sedan så ska han få behandling i två till tre veckor. Så det kommer bli en del tid här på neo-avdelningen för oss! Men det är väl bra att Alfons får den bästa vården och hjälp. Troligen är det ingen fara, men dom ville ta det säkra före det osäkra, vilket känns skönt. Hoppas också att vi klarar oss från feta sjukhusräkningar efter denna långvistelse, men huvudsaken är att Alfons mår bra!

Jag skäms lite när egoisten i mig dyker upp och tänker på träning. Men den gör det. Jag kommer i alla fall ges möjlighet till att träna framöver och kommer om någon dag att försöka träna 2-3 timmar om dagen i alla fall, om inte för det fysiska så för det psykiska. Hur det blir med Bessemmerrullen är oklart än, vi tar dagen som den kommer. Ni får gärna bjuda ut mig på träningar från typ söndag-måndag och ni får också mer än gärna hälsa på oss här på sjukhuset, hör av er innan bara och max två personer åt gången! 

Vi hörs mina vänner!