måndag, december 4

Spridda måndagstankar och ett ljus i tunneln?!


Tjena mina kära bloggläsare. 

Tillbaka i vardagen efter en härlig Idre-sejour. Ni vet väl alla vid det här laget vad måndagar för undertecknad betyder? Helt rätt; jobb, vilodag och pappaledig eftermiddag. Fina tider. 

Det är ju inte annat än att jag börjar fundera över det här med träningen efter gårdagens misär. Många frågor dyker upp. Har jag tränat rätt? Är jag såhär dålig? Hur dåligt kommer det inte gå i långloppen nu då? Hur ska jag lägga upp träningen framåt tills de viktiga tävlingarna kommer? Och så vidare. Vi kan väl ändå konstatera att jag tränat bra i många år nu. Hela sommaren har flutit på helt bekymmersfritt och jag har känt mig stark och motiverad. Sen då? Ett valfritt uppehåll från träningen på nio dagar när Alfons föddes, därefter ett uppehåll från stakning/rullskidåkning/skidåkning på nästan tre veckor när axeln hoppade ur led. Inte mycket att göra åt det, väl. Tränade på bra med syreupptagningsträning under den perioden dock. Sedan på det igen med en axel som fungerar bra och en kropp som svarar bra på träningen igen. Vad är felet då? Som alltid när det gäller mig så är väl mitt huvud min största fiende och även i rätta tidpunkter min största tillgång. Vad kan mer ha gått snett då? Inte var det väl bara mentalt som gjorde att jag åkte som en lövkratta igår? Nja, inte bara. Kanske är jag inte bättre? Jo, någonstans tror jag det, annars hade jag inte fortsatt. Jag tror att det är en kombination av det mentala, att jag inte fått några lopp i kroppen, att gårdagens bana inte var någon stakbana och att jag helt enkelt behöver mer tid på mig för att komma i form. Tidigare vintrar så brukar jag ha varit i form från och med nu ungefär och fram till mitten av januari ungefär, sedan en dalande formkurva till Vasaloppet och därefter bra igen om hungern att prestera och revanschera infunnit sig. 

Så planen för nu är att fortsätta på den inslagna vägen med mitt styrkepass en gång i veckan och ett inne-intervallpass fram till jullovet om drygt två veckor. Dels för att ge mina träningspass som jag anser är bra lite tid. Men också för att det passar bra i det övriga livspusslet med barn och jobb. Under jullovet sen så ska jag försöka få in mer skidåkning, kanske träna på lite mer och även försöka få in ett långlopp, antingen ensam eller med andra. Jag måste ju tro på mig själv och det jag gör. 

Sen en ytterligare sak: jag har ätit kopiösa mängder godis. Som en vana. I princip varje dag under sommaren och hösten. Därför har jag inte vågat väga mig. Tror inte jag gått upp för mycket i vikt ändå, uppskattningsvis väger jag 74-76 kilo nu. Förra året vägde jag 69-72. Så min tänkte är att jag från och med igår inte ska äta godis fram till jul, under julen måste jag väl få äta lite tänker jag och sedan därefter fortsätta med ett litet eller inget intag av sötsaker. I och med att jag berättar det här så känner jag att jag sätter lite press på mig själv och blir således mer motiverad att lyckas! Det ska vi väl fixa?! Någon mer som vill delta i min utmaning? Nu kör vi!

Avslutar med några härliga bilder från Alfons under helgen:









4 kommentarer:

Anonym sa...

Ni har en grymt fin pojke

Adam Steen sa...

Tackar ödmjukast

Anonym sa...

Dom där extra kilona gör enorm skillnad har tom jag som motionär märkt. Framförallt i löpning men garanterat i kuperade skidlopp också. Lyckades deffa ner några kg inför en löptävling och persade direkt utan ökad träningsvolym. Det sägs ju att varje kg gör 30-60 s per mil på motionsnivå.

Läste också att Gjerdalen gick ner från 76 kg till 69 kg från sommarvikt till tävlingsvikt förra året.

Adam Steen sa...

Jajjemen! Du ser :)