lördag, maj 5

Livet är orättvist!


Samtidigt - någonstans i Sverige.. 

God förmiddag. 

Framtidsutsikterna för dagen var fantastiska: solsken, (Barüber), rullskidor med Adam Larsson, timmar som rullar in och hela den biten. Men livet tog en annan vändning och pissade mig rätt i ansiktet. Jag som helt har slutat med att bli sjuk vaknade upp med halsont på ena sidan. Hur i helvete gick det till ens?! Nu är livet över, det blir inte något mer skidåkande, hur ska jag kunna åka fort i vinter, bla bla bla bla. Fan. 

Jag kände mig trasig igår. Fredagarna är tuffa fysiskt alltså:

Förmiddagsfasta 
2 x 5,5 kilometer cykel
Jobb
1,30 löpning
1,40 stakning 

Jag trodde det var på grund av den aktiva dagen som jag var helt slut. Men det kanske var en liten förkylning som gjorde sitt till också. Helvete. Men det är ändå bra tror jag, att komma ur komfortzonen som för mig innebär att träna mer än ett pass per dag och att vara väldigt aktiv. Kanske inte blir träning allting, men det är fostrande. 

När jag var hemma efter jobbet igår så var jag ruskigt trött, blandade i ordning en smoothie med bland annat två deciliter flytande grädde, i hopp om att få lite pang. Jag blev pigg och fick till ett bra stakpass på 100 minuter med Måns. Bland annat på den nyasfalterade vägen mellan Alderbäcken och Spraxkya, sex kilometer enkel väg i böljande kupering. Ruskigt fint. Där och då fanns det hopp om livet igen, shorts-väder och lediga dagar på väg. Det var innan helvetet slog till mig med full kraft, nu sitter jag här vacklande och bevittnar det vackra solskenet utanför fönstret. Jävelberg alltså. 

Nu väntar ju fyra dagar ledigt, en dag jobb och sedan ytterligare sex dagar ledigt. Då har jag väl inte ”råd” att vara sjuk och vila. Vem ska då köra mina timmar och fylla i min träningsdagbok, den kön med folk är nog inte ringlande lång kan jag tro?! 

Jag höll ju kanske på att bli lite smalare ändå med träning, sockerfri månad och hela kitet. Nu är ju det över också. Känner i denna stund när jag skriver detta hur fetman väller in över hela mig och min arma lekamen, dränker mig både ut- och invändigt. Det är fint, att som 33-åring drunkna i fetma, då har man lyckats här i livet. 

Nej, nu är det bittert alltså. Att jag inte lärt mig än att ett litet uppehåll bara kan vara bra?! Dessutom så tror (hoppas iaf) jag att jag redan imorgon är frisk och vid god vigör igen. 

Jag måste ut och gå en sväng i alla fall, Apple watchens ringar måste ju ha sitt, dom tar ej hänsyn till en blötfet förkylning direkt. Under den tiden tänker jag lyssna på ljudbok, men jag har ett rejält problem även där, nämligen att jag lyssnat klar på böckerna om Christopher Silfverbielke och kommisarie Evert Truut. Båda serierna är grymma. Nu har jag snart lyssnat på tre böcker i serien om kommisarie(?) Harry Hole av Jo Nesbø och jag har inte alls fastnat. Jag tror inte jag gillar dom alls och det är elva böcker i serien.. Antingen är det böckerna eller uppläsaren Jonas Malmsjö, men jag tappt fokus hela tiden och hänger inte alls med. Hur ska jag göra?! Det verkar ju ändå som att Nesbøs böcker är populära, men hur många böcker ska jag ge honom i chans?! Jag har tagit en paus nu och lyssnar på klassikern ”1984”, den är sådär att lyssna på, men den är ju ändå ett måste att ha tagit sig igenom känner jag. Så snälla läsare, ge mig tips på BRA böcker och serier att sträcklyssna på, tack!



2 kommentarer:

Pontus sa...

Testa Lee Child böckerna om Jack Raecher. Har för mig att den första kan vara rätt trött men sen finns det flera som är i hög klass

Adam Steen sa...

Tack för tips! :)