måndag, juli 30

Jag går under snart.


Igår var jag sjukt trött hela eftermiddagen. Trasig. Vid klockan åtta bestämde vi oss för att gå till sängs och klockan 20,44 var jag redo för att somna. Alfons sov bra hela tiden till cirka 23-00 någon gång. Det brukar han göra, det är sen eländet börjar. 

När jag la mig så gick jag från att vara trött till klarvaken direkt. Vände och vred på mig, gick upp för att kissa, svettades på grund av värmen, tankarna snurrade. Jag vägrade kolla på mobilen och tänkte att det var en bra idé. Klockan 23 gav jag upp och slösurfade en stund, kollade även Jens Burmans vlogg, den är bra. Försökte somna igen, klockan blev 00, den blev 01 och den blev 02.  Någonstans i denna vevan så började Alfons vakna, gnälla och härja runt. Irritationen växer inom mig, stressen över all missad sömn, stressen över att dagens vilodag inte blir en bra vilodag om jag inte får sova riktigt, stress över att snart börja jobba, jag som inte hinner någonting nu när jag är ledig ens. 

Jag somnade väl någon gång långt in på småtimmarna och blev väckt klockan 06 av Alfons. Kul. Skrev och frågade Amanda om hon kunde ta honom ifall hon var vaken och sovit. Det gav mig 90 minuters sömn, värd sin vikt i guld. Tack. 

Min stubin har blivit kortare den sista tiden, mer och mer lättirriterad. Stör mig på allt och alla. Usch vad drygt det är att inte få sova. 

Nu ska vi ner och måla lite i källaren, Amanda jobbar och min mamma ska passa Alfons. Känner att jag behöver någon timme ifrån honom och hans numer nästan ständiga gnällande. 

Kämpa Adam, det finns folk som har det värre, men även bättre...

Inga kommentarer: