fredag, augusti 3

150 minuter stakning


Jag hann fixa till mina träningsstavar igår, så nu kör jag åter med Lekis snabbfäste på träning. Gillar både dom och de ”normala remmarna”. Skönt att ha ordning på sina prylar!

Så har jag tränat ett nytt stakpass. Idag blev det lugn åkning upp och ner i Skräddarbacken under 2,5 timmars tid. Hade ingen bra känsla idag, sliten. Så istället för att jaga snitthastigheter som AI-VM-deltagarna så lyssnar jag på kroppen under de lugna passen och håller igen. Då försöker jag också att inte bry mig om pulsen ligger på strax över 100, det är svårt, men det går. De viktigaste passen för mig är ju de hårda passen. Så som intervallpass och styrkepass, där är det fokus som gäller. Är kroppen seg under distanspass så håller jag igen. Svårare än så är det inte. Jag lägger också upp träningen för att åka fort på tävlingar på vintern, inte under distanspass. 

Körde på Elpexfyror bak och treor fram idag, lagom motstånd det. Jag hann 38 kilometer exakt och plockade fina 610 höjdmeter. 

Nu efter träningen så sov jag middag en sund tillsammans med Alfons, det var välbehövligt för min sargade kropp!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Märkligt du måste fått detta helt om bakfoten!

Hade en intensiv diskussion med några medlemmar i Ski Team Skåne för ett tag sedan och de hävdade bestämt att det var tvärtom dvs att tävlingarna bara var finslipning inför distanspassen (A1). Allt fokus ska nämligen vara på att få dessa att gå så fort som möjligt.

Logiskt ändå kan jag tycka.

Adam Steen sa...

Ja, jag får ju bara krypa till korset och erkänna att jag har fel. Nog är det så, precis som du skriver!