söndag, februari 21

Bessemmerloppet 2010 - Ur Adams synvinkel

Dagen:
  • Väckning och uppstigning 06.50, forfarande i ett "segerrus" efter svenskarnas bragdlopp på dubbeljakten!

  • Avfärd mot Högbo bruk och Bessemmerloppet runt 08.00, nervös över alla snabba åkare som är med, och över det kalla stormvädret.

  • Framme vid tävlingsplatsen cirka klockan 09.20, hämta nummerlapp, uträtta behov, testa skidor, förbereda tävlingsmaterial och kläder.

  • Fem minuter innan start (10.55) går jag ner till startplatsen, nummer 1-15 får ställa sig en skidlängd framför det "vanliga" seedade fältet. 

  • Loppet:
Banan vi skulle åka var 3x17,3 kilometer.

Fick till en kanonstart och kom ut som etta, ingen ville dra så jag låg kvar som etta. Efter en kilometer går Daniel Tynell upp och drar halvhårt, jag ligger trea då, min bror Jonatan ligger tvåa. Vid cirka 3-4 kilometer är jag åter uppe i spets, drar i ett ganska lugnt tempo, kollar bak och ser en klunga på säkert 20-25 man. Efter cirka 7-8 kilometer dricker de flesta bakom mig, jag kollar bak och ser att jag en lucka på säkert tre sekunder. Ökar farten en aning, märker att jag får större och större lucka. Efter några kilometer i ensam majestät så har jag säkert en lucka på 20-25 sekunder. Då börjar jag fundera på spurtpriset (var nämligen 1 500 i spurtrpis till första man att varva efter ett varv), tydligen började killarna bakom också fundera på det. För med tre kilometer kvar till varvningen och spurtpriset så kommer Daniel Tynell och Anders Palmér ikapp mig. Jag orkar svara bra och är med och matchar dem till 200 meter kvar, då "tvärdör jag" och nästan stannar.

Släpper iväg de två framför mig, blir också passerad av: Fredrik Byström, Fredrik Östberg, Markus Jönsson, Rikard Tynell och David frisk (närmast bakom mig är Kalle Gräfnings, Jimmie Johnsson och Fredric Uusitalo).  Har inte en chans att hänga på, tappar runt 20-25 sekunder till de tre senast nämnda killarna. Efter en kilometer på varv två så börjar jag vakna till liv igen och plockar in sekund för sekund. 8-9 kilometer in på varvet är jag ikapp dem. Tämligen plågad, hänger med dem till cirka två kilometer kvar av varvet. Där ligger jag som fyra och sist i klungan, David Frisk ligger trea, får dricka här, vi tappar några meter och ingen av oss orkar gå ikapp Rikard och Markus.

Ut på varv tre så ligger jag i rygg på David, har fullt upp att hänga med honom. Tycker vi håller jämn fart med grabbarna framför till en början, dock så märker jag efter 3-4 kilometer ut på varvet att vi börjar tappa, så jag går upp och ska dra. Märker direkt att jag får lucka till David, så jag "matar på" i en lagom hård fart. Drar ifrån David mer och mer, men tappar också mer mot de framför mig. Med fem kilometer kvar börjar jag bli rejält trött och sliten, börjar bli orolig att Kalle Gräfnings ska komma ikapp, men jag orkar öka farten litegrann och håller min sjundeplacering in i mål. Trött, utpumpad och skapligt nöjd. Med facit i handen så var det dumt av mig att försöka ta spurtpriset, dock så ångrar jag inte att jag ökade farten vid drickan och fick lucka, det gjorde nämligen så att den stora klungan sprack.

Det var riktigt tungfört i de lösa nysnöspåren idag. Det känns som att jag mot slutet tagit ett bra steg framåt, kul!

Resultatlista finns här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt Adam.Du får ge fan i spurtpriserna på vasan.
/janolov

Unknown sa...

Japp, bra träning! Ja, Hasse dödar mig om jag spurtar :)

Johan Mölleborn sa...

Bra kört trots spurtförsöket. Om man aldrig chansar så vinner man inget.
/J

Adam Steen sa...

Tack Johan! Nej det är sant :)