torsdag, mars 18

Pre "King of mördarbacken"

Hej där.

Idag har jag tillsammans med ett gäng från skidhögskolan åkt samma bana som imorgon kommer användas på skidspelen. Nämligen. "King of mördarbacken"-banan, 3,3 jobbiga kilometrar.

Starten går längst nere på skidstadion, därefter åker man ganska direkt upp på vallen - hela mördarbacken ska sen attackeras - därefter blir det en kort utförskörning - kort springbacke - lång utförslöpa ända till vallen igen - halva mördarbacken - ner till stadion, rundar hästskon, och ett långt upplopp på cirka 200 meter.

Jag åkte på ett par skidor med Start universal-klister, mixat med Rode Rossa-klister.


Innan start så kände jag mig rätt pigg, men samtidigt lätt sliten efter veckans "motionärspass". Det till trots så hade jag ändå förhoppningar på ett bra lopp.

Direkt i starten så körde jag allt jag orkade, uppe på vallen efter cirka 1,30 minuters åkning började jag redan känna lite trötthetstecken, in i första branten på mördarbacken så känner jag att fästet inte är helt hundra, går på sidan och springer/saxar allt jag kan. När backen planar ut efter cirka tvåhundra meter, börjar jag bli riktigt trött, men på något konstigt sätt orkar jag hålla farten backen upp (fortsatt saxande "löpning"), över krönet kör jag det jag orkar, nerför så är jag riktigt trött, knappt så jag orkar stå på benen. 

I botten av mördarbacken andra gången så kommer jag ikapp Andreas Argårds med 30 sekunder, tappar någon meter i första branten, kommer ikapp honom där backen planar ut, tänker ett tag att: -" jag nöjer mig att ligga bakom, jag är för trött för att gå om", för att i nästa sekund kliva på allt jag orkar och gå om.

Ner mot stadion så orkar jag trycka på hela vägen, med trehundra meter till mål kommer jag ikapp Lina Korsgren (som åkte damernas 2,5 kilometers-bana) och två stycken glidtestande fransoser, blir tvungen att kliva ur spåret, där suger det såpass mycket att jag nästan ramlar framåt, tar mig förbi och börjar min spurt. Tyvärr finns inte mycket till fartökning. Sista metrarna är det stapplande ben, lyckas fälla fram ena benet över mållinjen, för att i nästa sekund kasta mig ner i snön, totalt utpumpad. När jag sedan får reda på att jag kom tvåa, så var jag riktigt nöjd över min insats!

Resultatlista får ni imorgon, finns ingen officiell ute ännu!



Från barnens skidspel, något besviken över att jag inte fick tävla så gick jag runt banan.

Inga kommentarer: