lördag, februari 9

Tredjeplats Orsa Grönklitt Ski Marathon 2019




För andra året i rad så lyckades jag bli trea på Orsa Grönklitt Ski Marathon. Det får jag vara nöjd med! 

Jag testade två likvärdiga Fischer Double Poling-skidor och värmde sedan upp i cirka 30 minuter för att få komma igång. Kände mig loj och seg inför. Men jag tror mycket handlar om att jag blir nervös när det är kingar som Oscar Persson och Jens Eriksson med. Blir liksom kraftlös på grund av det.. Avdelningen saker att jobba med. 

I starten gick det så inåt helvete fort och jag släppte täten med några sekunder ett tag. Lyckades med nöd och näppe att ansluta efter 2-3 kilometer ute på vägarna. Jag låg på det jag hade uppskattningsvis de första 7-8 kilometerna innan jag tycker att det lugnade ner sig lite. Vi blev snabbt en klunga på sju personer. Efter cirka 15 kilometer så tyckte jag att det började kännas lite bättre och i stigningarna inför varvningen så drog jag faktiskt. Men säg den lycka som varar, in efter varvningen så satte Oscar Persson plattan i mattan och jag fick tyvärr släppa honom, Jens och Gabriel Höjlind. 

Jag var skapligt pigg ändå ut på andra varvet och fick till ett bra samarbete med Daniel Södersten. Vi kom ikapp Gabriel och två killar bakom anslöt (Michael Boberg och Jonathan Engström). Vi låg då alltså på platserna 3-7. Samarbetet var helt okej i gruppen och farten var skaplig. Jag kämpade med att hålla bra tankar i skallen, att jag skulle klara tredjeplatsen och att avslutningen skulle passa mig bra. Det fungerade rätt så bra ändå tycker jag. 

Med 3-4 kilometer kvar så gick jag upp i spets i vår grupp och ökade farten. Den enda som orkade hänga med var ”superhängåkaren” Daniel Södersten, han är jäkligt stark alltså! Jag matade på ett tag, vände mig  sedan om och utbrast: ”Du är då fan helt omöjlig att bli av med du!”. Jag lät honom dra då en stund och två andra höll på ansluta bakom. Men jag kände mig skapligt stark, med hyfsad koll. In i de sista tuffa backarna på elljusspåret med 1,5-2 kilometer kvar så stämplade jag det jag hade och intalade mig själv att jag skulle köra 100 stavtag max. Vände mig om på toppen och såg att det var lugnt bakåt, skön känsla järnet!

Nöjd ändå med tredjeplatsen, lite synd att jag inte orkade gå med de två starkaste, men så är det ibland. Kroppen svarade i alla fall bättre mot slutet och det är jag glad över! 

Nu ska jag försöka återhämta mig inför morgondagen.

Inga kommentarer: