fredag, april 19

60 minuter SkiErg, delvis i tuffare tempo


Nöjd efter avklarade 60 minuter på SkiErgen i en lagom ansträngande intensitet. Tidigare så brukade jag tävla löptävlingar i de skorna på bilden ovan, det är ett par gamla Salomon S-lab sense. Precis som alla Salomonskor och även pjäxor jag haft genom åren så sitter dom väldigt skönt på mina fötter. Dock så har just springskorna för mig inte fungerat optimalt, jag har fått problem med vaderna, speciellt efter tävlingar. Så för min del har Hoka-skor fungerat mycket bättre och dessa par här ovan duger fint till SkiErg-skot. Sen kanske jag är rätt känslig och det kan ju vara olika för olika personer. Men det var just alla dessa småskador jag hade som löpare tidigare när jag tävlade 800 och 1500 meter som gjorde att jag istället valde att satsa på skidåkningen. Åter till dagens träning. 

Eftersom att jag sprang tuffa intervaller igår och ska springa intervaller imorgon så tänkte jag att SkiErg i en timme idag skulle vara lagom. Längdskidorna har jag ju packat ihop för året och rullskidorna tänker jag vänta med att ta fram. Först var planen att jag skulle köra en timme halvhårt på sub 2,00 min/500m. Men sen fick jag en idé om att jag totalt skulle lägga in 10 stycken enminutersdrag sub 1,50 min/500m, så fick det bli. 

Upplägget blev att jag delade in timmen i 10 stycken 6 minuter långa block, utan vila såklart, enda lilla mikropausen blev när jag bytte motstånd var sjätte minut i följande schema: 10 - 8 - 6 - 4 - 2 - 1 - 3 - 5 - 7 - 9. På varje block så körde jag först 5 minuter i sub 2,00 min/500m-tempo och sedan 1 minut i sub 1,50 min/500m-tempo. Det blev rätt så jobbigt till slut, men ändå ganska kontrollerat. De lite hårdare enminutsdragen låg på cirka 1,46-1,48 min/500m, faktiskt inte en enda sekund över 1,50. Lagom för mig. På den sista minuten så lastade jag på än mer och avslutade sista halvminuten under 1,40 min/500m. Tror det kan vara bra att träna på lie tuffare avslutningar och dessutom så är det psykiskt mycket enklare att trycka på hårdare på slutet, än under exempelvis den första halvan av passet.

Här kommer lite siffror, samt pulskurva för den nördige eller intresserade:


 
Fint och ett rätt så bra underhållande pass. Nu ska jag strax bege mig ner till källaren en andra gång för att beta av ett kortare TRX-pass också, Amanda är på gymet och Alfons sover, så det gäller att passa på.

Såg för övrigt att en "Strava-kompis" har varit ute här på Tjärnaberget och sprungit idag, där har han stött på en stor fet jävla huggorm! Fy fan alltså, jag har en sådan fobi för dessa djur som bara växer sig starkare och starkare. Jag längtar tills att springa ute i skogen, men samtidigt är jag så sjukt rädd för att stöta på dessa odjur att jag verkligen drar mig för det. Detta är faktiskt en starkt bidragande orsak till att jag väljer att springa många pass inomhus på löpband. Enda gången jag känner mig någorlunda "säker" att springa i skogen är när det är pissväder ute, inbillar mig att jag har större chans att slippa se dom då. Hur ska jag bli av med denna galna ormfobi?! Det är ju också lite läskigt om jag under nästa sommar ska ta med mig Boris ut i skogen och vi ska stöta på en sådan där sate. Förra året hade vi faktiskt en på gräsmattan här hemma också... Inte kul.

Nej, TRX nu då. Vi hörs!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med om skorna. Fantastiskt sköna ! Men jävulens avkomma för att skapa problem med vaderna !Har också införskaffat andra, så nu kan man springa igen. Tog dock ett bra tag innan jag förstod att det var skorna som orsakade det.

Adam Steen sa...

Samma här. Skadade mig i hälsenan/vaden efter ett lopp på midsommar för två år sedan och kunde inte springa på hela den sommaren. Skönt att du kan sprinta igen :)