tisdag, april 23

Säsongssammanfattning 2018-2019


Bild från Grönklittspremiären i oktober. Carbonpjäxorna gillar jag väldigt mycket, använder dessa endast till tävling för att inte slita ut dom.

Tänkte skriva ner en liten säsongssammanfattning från den just avklarade skidsäsongen 2018-2019. Det blev väl en okej säsong ändå, varken bra eller dålig. Några toppar och några dalar. Tyvärr så var väl inte Vasaloppet någon höjdpunkt, men jag hade lite otur med en förkylning innan och hade inte dagen, så en 83:e-plats med tanke på det och känslan för dagen är åtminstone ett godkänt resultat. Jag lyckades vinna två stycken traditionella lopp (Bergeboloppet 10 km klassiskt och Lilla-SS 10 km skate) och två långlopp (Norrbärke Ski Marathon och Evertsbergsrännet). Tyckte nästan att mina traditionella lopp på främst stakning kring 10-15 kilometer hade bäst känsla under säsongen, vad det beror på vet jag inte, jag anser mig inte sämre på längre lopp, men det kan ju vara tillfälligheter. 

Inför nästa säsong är tanken ett liknande upplägg där jag kör de nationella långloppen här hemma, samt några traditionella lopp. Ett upplägg som jag gillar och som jag tycker fungerar bra för mig. 

Här är resultaten från den gångna säsongen och en liten kommentar från varje lopp, klicka på länken för att komma till respektive inlägg från tävlingen:

- Grönklittspremiären, 12:a. Ett lopp som var en av mina bättre denna säsong. Åkte med bättre åkare än mig långt in i loppet och blev cirka två minuter från seger, utan att bli varvad på en enkilometersbana på dryga timmen i åktid. 

- Björnjakten, 12:a. Hade inte någon toppenkänsla varken i skaten eller stakningen, mer en okej och stabil insats. 

- Matsboloppet, 2:a. Kanske säsongens bästa lopp? Startade tillsammans med Rikard Tynell, vi turades om att dra lite drygt halva loppet och sedan lyckades jag faktiskt åka ifrån honom. Här hade jag förhoppningar om en riktigt bra säsong då känslan var riktigt bra och att jag verkligen kunde ta ut mig bra i stakningen. 


Matsboloppet

- Craft Ski Marathon, 38:a. Ingen höjdare här. Sämsta placeringen på många, många år i ett långlopp (förutom Vasaloppet då). Hade bedrövliga skidor och det var nog mest det som bidrog till den mediokra placeringen. Jag kämpade dock på så gott jag kunde och fick ett bra träningspass, även om det mentala tog en del stryk. Jag som inte åkte Vasaloppet året innan på grund av hjärtmuskelinflammation började redan här noja över om jag ens skulle kvala in i elitledet, något jag uppskattningsvis misslyckats med på seedningslopp 5-6 gånger sedan 2010.. 

- Bergeboloppet, 1:a. Ett lopp där jag som vanligt valde att staka. Tio kilometer på en ganska kuperad elljusslinga i ett före som inte var fördelaktigt att staka. En rätt okej känsla och ett skapligt lopp. 

- Moraloppet, 9:a. Jag var länge i valet och kvalet om jag ens skulle starta då jag tidigare under veckan både varit magsjuk och förkyld. Men jag åkte loppet då jag ansåg mig tillräckligt frisk. Hade problem att åka fort i början, jobbade mig in i tävlingen och hamnade i andragruppen som jag åkte med in i mål och spurtade om placering 4-10. Trots en inte alltför bra känsla eller ork så var det ett bra resultat och jag kvalade in i elitledet åtminstone.

- Norrbärke Ski Marathon, 1:a. Hårdaste motståndet på denna tävling blev Robert Eriksson, som jag innan misstänkte. En rätt tuff bana med mycket kupering. Efter en ganska dålig känsla till en början så började det kännas bättre och bättre under loppets gång. Med lite drygt tio kilometer kvar av loppet så går jag upp för att dra för första gången på loppet, den enda som orkar hänga med är Robert som sedan släpper ut på sista varvet med cirka sju kilometer kvar. En ganska skön känsla att kunna vinna ohotad för en gångs skull!

- Evertsbergsrännet, 1:a. Ett lopp med en avvaktande inledning på grund av ett rejält snöfall, klungan bestod säkerligen av cirka 30 pers ett tag. Efter cirka 20 kilometer kommer en drygt två kilometer lång backe upp till ett bergspris.  Här går jag upp i spets och bombar så hårt jag kan, lyckas vinna spurtpriset. Därefter är vi tre personer: jag, Michael Boberg och en stark kanotist vid namn Emil Svensson. Vi får till ett bra samarbete en längre stund. Med dryga milen kvar släpper Boberg och i en backe mellan Risberg och Evertsberg så rycker jag till mig en ledning som jag håller ända in i mål. Skaplig känsla, men inte helt på topp.

- Orsa Grönklitt Ski Marathon, 3:a. För andra året i rad så lyckas jag bli trea på denna anrika och rätt stora tävling. Oscar Persson som vann körde stenhårt till en början och jag lyckas med nöd och näppe gå med tätgruppen till en början. Farten lugnar ner sig efter 6-7 kilometer och jag får en behaglig resa under det första av två varv. Ut på det andra varvet kör Oscar hårt igen och den enda som orkar gå med är den slutlige tvåan Jens Eriksson. Farten i andragruppen är lagom hård och jag känner mig skapligt stark. I de sista stigningarna med cirka två kilometer kvar så slår jag på ett ryck och lyckas säkra tredjeplatsen. Efteråt berättar Oscar för mig att detta var en av hans bästa långlopp..

- Bergebo Ski Marathon, 2:a. Andra långloppet för helgen. Jag ville få till en tuff och bra helg. Tyvärr var inte förhållandena bra för att staka denna dag. Jag har nog aldrig åkt med sämre stavfäste. Simon Andersson som vann åkte med fäste och kunde gå ifrån mig ganska tidigt. Jag åkte mest och var irriterad över förhållandena och kunde inte ta ut mig som jag ville. Åkte med min bror Jonatan under stora delar av loppet och han lyckades kvala in till elitledet i alla fall, så det var ju åtminstone något positivt.


En charmant trio

- Bessemmerloppet, 8:a. Även inför detta lopp så var jag osäker på start ända till på morgonen. Dagarna innan hade jag haft något suspekt magvirus, vilket gjorde att jag inte kunde äta. Kvällen innan loppet så tvingade jag i mig en väldigt liten portion mat. Lyckades ändå göra en bra tävling under första halvan och åkte med gruppen i placeringarna 2-6. Väggade något fruktansvärt med 15 kilometer kvar och hade fullt upp att ta mig i mål. Med tanke på känslan innan så var jag ändå nöjd med insatsen och fick en bra genomkörare. Fick för första gången någonsin stryk av min bror Jonatan som åkte kanonbra och blev fyra!

-  Vasaloppet, 83:a. Tyvärr blev jag sjuk efter Bessemmerloppet och kunde inte följa min formtoppningsplan inför Vasan. Hade ändå en väldigt bra känsla både i första backen och även till Tennäng efter nästan 30 kilometer. Sedan så tycker jag skidorna börjar gå sämre och min kropp är riktigt slut. Jag krigar på det jag kan hela vägen in, är endast 3 minuter efter täten i Gopshus med 25 kilometer kvar och fram dit åker jag med folk som slutar kring 40:e plats, tycker trots att jag är trött hänger med dom uppför ganska smärtfritt, men tappar i glidet trots att jag ligger i "slipstream" (det du Anders Blomquist). Blir omåkt att många de sista milen, bland annat av Britta Norgren, vilket gör att jag för första gången får stryk av damsegrarinnan i Vasaloppet. Snopet, men så är det. Såhär ser min vasaloppsrad ut:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)
2011 - 78:a, + 23,46
2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10
2013 - 74:a, + 22,04
2014 - 92:a, + 7,27
2015 - 48:a, + 30,04
2016 - 73:a, + 8,55
2017 - 104:a, + 22,20
2018 - DNS
2019 - 83:a, + 16,54

- En riktig femmil, 2:a. (the story från loppet här) För att motivera mig efter Vasaloppet så behöver jag ha lite tävlingar att träna emot. En riktig femmil var en perfekt sådan morot, dock så var jag lite skeptisk till att diagonala. Men med 2-3 fartpass med fäste under skidorna och några distanspass så tycker jag att jag ändå kom upp i en helt okej nivå. Loppet var lite halvsegt till en början, blev ikappåkt av Simon Andersson med tre minuter redan efter åtta kilometer, trots att jag tyckte jag stod på bra. Men allteftersom att kilometrarna rullade på så kändes det bättre och bättre. På sista varvet åkte jag också förbi den slutliga trean Mikael Sandgren, vilket kändes väldigt bra. Ett charmant arrangemang, utan mankemang och ett bra träningspass. Jag ska definitivt åka detta igen!

- Lilla SS, 1:a. Troligen första gången jag åker i kortbyxor och kortärmat på en skidtävling. Det var dock rätt kallt med typ 5-6 plusgrader och spöregn. Dum som jag är så var det fint väder tidigare på dagen och jag tog endast med mig denna modifierade tävlingsdräkt. Loppet kändes ändå skapligt för att vara mig och skate. Lyckades till och med att vinna, dock så körde min kanske största utmanare till segern Måns Sunesson fel, vilket hjälpte mig en aning på traven.


Jag i min mäktiga korta dräkt

Det var den säsongen det. Jag åkte även ett träningsrace dagarna innan jul i Falun med DSA, där jag blev tvåa, cirka 20 sekunder efter Jimmie Johnsson. Lyckades slå både Simon Andersson och Pontrus Nordström med några sekunder där. Så jag tror ändå att de finns någon form av kapacitet i mig trots allt. Jag är rätt sugen på att få till bra träning framöver nu också, för att åtminstone stå kvar på samma nivå. 

Planen framöver är först att komma igång med rullskidor och min styrketräning för jag ska köra med ett liknande upplägg som förra året.  Som tidigare nämnt så blir det totalt sett lite mindre träning i år, men jag ska fortsätta upprätthålla den högintensivt biten. Dessutom så är jag väldigt sugen på att springa en del löptävlingar framöver, jag tror (vet) det är riktigt bra träning och jag tror också att jag kan bli lite bättre mot föregående år, vilket är motiverande!

2 kommentarer:

Erik W sa...

Tack för en väldigt fin summering! En sådan borde man själv göra.

Adam Steen sa...

Kul att höra :) ja, gör det!