söndag, juni 9

En liten stak-comeback





Direkt efter mitt förra blogginlägg så blev jag kontaktad av min kompis Måns Sunesson. Även han hade inte hunnit ta sig ut på träning ännu, prefekt tänkte jag, skönt med sällskap. Vi möttes vid Lindans bystuga, tog oss sedan ut på en tur bortåt åkrarna längs Nybroberget, Hovgården och Övre Svärdsjö. 

Egentligen så har jag redan nämnt det som var positivt med passet, nämligen sällskapet. Resten var om inte en plåga, så åtminstone slitsamt. Det var konstant blåsigt, mestadels rakt emot, men även sidvind och (hör & häpna) lite medvind. Det var blött på vägbanan och vi bjöds även på en del regnande. Skoj med träning. 

Kroppen var inte speciellt pigg. Var mest seg och trött. Pulsen låg strax över 100 på slutet, men jag var ändå rätt ansträngd och småless. Ibland undrar jag varför jag ens håller på med detta? Dagar som denna så har jag nog inte bättre svar än att jag mår ännu sämre om jag inte är ute och rör mig. Men som tur är så brukar det finnas bättre dagar någon gång emellanåt, typ två-tre per decennium. 

Turen blev för mig 2,30 timmar och 40,5 kilometer lång. Jag körde med fyrorna bak och treorna fram. På ett pass med så växlande väder mellan sol och regn så funkade mina Oakley Jawbreaker med fotokromatisk lins perfekt, skönt att slippa byta brillor och låta själva linsen ändra sig efter rådande väder. 

Inga kommentarer: