söndag, september 29

Inatt hade vi en sagolik otur och tur! Hade kunnat gå hur som helst



Fick en bild skickad till mig av Stefan Wallin från gårdagens lopp. Det kommer säkert komma upp fler bilder, observationer och fler tankar från loppet under den närmsta framtiden. 

Nu sitter vi och äter frukost på hotellet i Kista efter en sen kväll och natt. Jag bestämde mig dock redan under gårdagens frukost att jag skulle vara chaufför under kvällen, dels med tanke på morgondagen, alltså idag. Men också att jag visste hur trasig jag skulle vara efter tävlingen. Ändå ganska imponerande och duktigt av mig kan jag tycka. Det blev hur som helst en trevlig kväll med Amandas bror som fyllde år. Vi åt mat på en bra thairestaurang på söder, sedan fick vi runt på lite diverse lokaler. Medan några drack så passade jag själv på att beställa in någon extra liten matbit här och där. Så långt allt väl. Där och då var vi dock lyckligt omedvetna om att vi snart skulle ställas inför något riktigt jobbigt.. 

När jag parkerade Benzen så ställde jag den i ett parkeringsgarage på söder. Smidigt och så långt allt väl. När vi sedan skulle försöka ta oss hem mot Kista vid 00,30 ungefär så uppstod det ett problem som snabbt gjorde oss rejält ångestfyllda. Det visade sig att parkeringsgaraget som vi hade parkerat bilen i stängde klockan 00, vilket stod på en pytteliten skylt vid infarten. Ridå. Efter mycket dividerande och funderande hit och dit med taxi, über, tunnelbana eller annat för att ta oss till hotellet då och sedan tillbaka dit idag så ringde jag till parkeringsägarna. När jag stått i telefonkö i närmare 20 minuter kom jag äntligen fram till jouren och dom kom med ett glädjens besked till mig: det gick att låsa upp och det skulle kosta 550 kronor på faktura. Jag sa att de pengarna skulle vara de bäst investerade pengarna det dygnet, utan tvekan. 

Efter 10-15 minuters väntande så kom sedan en vakt och låste upp åt oss. Känslan då var i det närmsta lika skön som när jag passerade under målportalen på Lidingö några timmar tidigare. Det hade varit oändligt mycket jobbigare, meckigare och säkert dyrare att försöka ta sig hem och sedan tillbaka idag. Så jag ska med glädje betala fakturan för väktarutryckningen. 

Det blev en lite senare hemkomst än planerat, men hem kom vi. Natten sen blev dock ingen höjdare, alla intryck från dagen, uppskruvad efter loppet och så vidare gjorde att det tog ännu många timmar att sova. Så jag har inte fått alltför mycket sömn i natt, men känner mig ändå helt okej. Benen är dock utom räddning idag, dödens värk från gluteus och ner till vaderna. Härligt! 

Nu ska vi snart bege oss hemåt mot Borlänge igen. Det bästa med Stockholm är ändå när man får åka hem! 

Inga kommentarer: