lördag, maj 16

31+ kilometer löpning i skogen på favoritstigarna









Hej på er.

Jag nöter på med träningen. Ett nytt riktigt fint och bra pass är nu ett minne blott, det finns dock en liten risk att det kommer göra sig påmint imorgon i form av stela ben. Lätt värt det dock. Att få uppleva dessa magiska stigar är faktiskt något jag ändå får vara tacksam över. Jag syftar på stigarna kring Tjärnaberget och Muskboberget som jag i några år talat mig varm över. Här är rundan på kartan:


Kändes fantastiskt lätt första halvan idag. Jag trippade fram över stock och sten. Känslan av att kunna hålla på hur länge som helst, hjärtat pumpar på rätt frekvens, flåset är under kontroll trots att intensiteten är hög distansfart och det bara flyter. Svårt att hitta den känslan på andra sätt än under just löpning i skogen när det känns bra. Men trots sportdryck i vätskebältet så smög sig tröttheten på alltmer under den sista timmen. Dels kände jag av gymmet i morse, men också så glömde jag att äta mellanmål innan, lunchen var intagen lite för långt i förväg. Det är dock ändå en härlig känsla att få känna på en vägg, man vet att man lever då liksom. Nu har jag fått upplevt detta två gånger under en och samma vecka.

Jag är inte så rofylld, positiv och harmonisk som jag kanske vill ge sken av här ovan. Men med ett fortsatt idogt arbete och mycket träning så borde det lösa sig. Bitterheten från förr har inte riktigt slagit klorna i mig än i alla fall, och jag hoppas jag slipper det också. Träningen ger mig ett fint andrum.

Fick ihop tre fina timmar, 31,68 kilometer och 750 höjdmeter. Snittfarten på 5,41 min/km motsvarar i samma intensitet på flack asfalt cirka 4,30 min/km (hade det på de två första kilometrarna idag). Så det är ju inga blöjpass jag bedriver.

Nu efter passet har jag fått inbjudan att hänga med på två middagar. Kul! Idag passar det sig inte med tanke på att jag har Boris, är trött satan och ska träna imorgon förmiddag igen. Men framöver ska jag nog ändå vara mer öppen vad gäller det och få mitt på det sociala planet också. Det finns alltid möjligheter. Floskel, jag vet, förlåt.

Trevlig lördagskväll kamrater!

Inga kommentarer: