onsdag, juli 29

Ett lite lättare löpintervallpass - men ändå tufft (såklart)



Nedjogg innan spänsthopp. Brukar köra dessa hopp på gräset och i Hoka Clifton 6, för att slippa bli skadad


Jag är ju ett stort fan av Eric Prydz och housemusik. Idag kom jag över denna galna spelning:



Det är helt sjukt hur grym han är! Världens bästa DJ! Spelningen är någon digital variant av Tomorrowland. Det hade varit en riktig dröm att få åka på den festivalen någon gång! Lyssna på Eric Prydz om ni vill rädda träningspass, det har jag ju varit inne på förr också, för mig kan det utan att överdriva hjälpa mig några procent när det behövs som mest!

Men vi ska inte prata musik nu.

Planen för dagen var att det skulle vara hårt men kontrollerat och något kortare än annars. Lyckades bra med det, tiderna var enligt plan, men känslan var sådär. Åt lite för nära inpå passet, sovit dåligt, gått upp 2-3 kilo efter lite fusk med kosten i några dagar (åtgärdas från och med idag) och var lite smått nere efter att ha lämnat Alfons. Det har blivit jobbigare att lämna han och Boris på slutet. Saknar dom direkt och det blir ett hål i bröstet. Känner mig ensam, ångest, tomhet och hela det där. Ni fattar. Det går väl i perioder och blir bättre med tiden hoppas jag.

Nu blev det ett nytt sidospår, sorry.

Började med att värma upp i lite drygt två kilometer i sub 5 min/km-fart. Sedan betade jag av följande intervaller längs blodomloppets milbana här i Borlänge:

3 km @ 10,03 min

3 min vila

2 km @ 6,35 min

2 min vila

1 km @ 3,12 min

3 min vila 

3 x 60"-60" i typ 3,10 min/km-fart, så inte alltför tufft

4 x 30"-30" i typ 3,05 min/km-fart

Avslutade med två kilometer nedjogg i 4,25 min/km-fart. 

Det positiva var att det kändes lite bättre mot slutet av passet och att den första intervallen hade sin långsammaste kilometer först. Ofta brukar jag ha en tendens till att öppna för hårt i löpning och sedan falla tillbaka min slutet. Målet på lördag är att springa milen under 34 minuter, får se hur det går. Jag anser ju egentligen att jag har kapacitet ner emot 33,20 (3,20 min/km), men har bara sprungit på typ 34,30 och jag vet ju hur jobbigt det är. Förhoppningen är ju att kunna springa två jämna femmor, eller ännu bättre göra en snabbare avslutning. Har ju sprungit en mil kontrollerat i början på sommaren på 35,13, men så fort det ska gå bara lite snabbare så brukar det ta stopp, 9:e maj hade jag ju strax under 35 på Simons träningstävling. Får se på lördag hur det går då, men har jag en bra dag så ska inte sub 34 vara omöjligt. 

Efter intervallerna så körde jag mina vanliga hopp, fast två set istället för tre och därefter blev det också lite TRX-styrka för att underhålla bålen. 

Imorgon väntar stakning!

 

Inga kommentarer: