tisdag, oktober 17

Artikel - träning - rehab


På sweski.com så finns nu en artikel om mitt axel-debacle. Ni hittar den här

Ja mina vänner. Veckorna rullar på, hösten ska ju så snart gå emot vinter. Folk hetsar omkring på snöjakt medan jag sitter här med justerad axel och jobbar. Vad ska man göra åt det? Ingenting! Orkar faktiskt inte ens bry mig. Jag är nöjd att det funkade att cykla igår och att jag nådde upp i hög puls. Har jag tur så funkar det idag att springa intervaller uppför på löpband också och då kan jag efter förutsättningarna inte vara annat än nöjd. Det får ta den tid det tar. Tror inte jag blir borta alltför länge faktiskt. Det funkar väldigt bra i vardagen fortsatt, det gör ont ibland, men det hoppas jag blir mindre och mindre. Imorgon tänkte jag ha ett rehabprogram klart för min axel, men jag har inte hittatnägon vettig övning för det ännu. Någon som har tips på övningar att göra för axeln? 


Här var det andra tongångar, dagen innan Beat the mountain, Alfons var nästan superglad att se mig, kanske bara en aning avundsjuk på mina Oakley Radar Ev från sportbrillor.se

måndag, oktober 16

Det gick ju bra det där.


I krigstider som dessa så är allt tillåtet, även att endast värma upp tio minuter och värma av i två. Ska jag ta mig igenom dessa pass på gymet så gäller det för mig att inte jaga timmar, jag ska göra det jag behöver och sen vara klar. Fokus nu är att bara få ventilera ur systemen och få träna lite flås. Det lyckades jag med idag. Tio minuters trampande på spinningscykeln som uppvärmning, i shorts, t-shirt och löparskor... Förlåt alla cykelvänner. Sedan brände jag av mitt intervallblock med följande siffror från klockan

5 x 4 minuter med 2 minuters vila. 

Snittpuls på intervallerna: 157-163-166-168-173. 

Maxpuls: 182. 

Blev rätt så bränd i låren, men som ni ser så lyckades jag ändå kräma ur lite puls. Kändes helt okej och jag kände inte alls av min axel, jag både satt och stod under intervallerna (40 sekunder sittande, 20 sekunder stående). Hoppas jag kan fortsätta på denna bana nu! 

Värmde av i två minuter och sedan så höll jag i min SkiErg-lektion, fungerade bra att stå på sidan och instruera också. Kul! 

Operation Adam 2.0


Jonas Birgersson fångade mig på bild under Beat the mountain. Här går jag balansgång mellan olika träd. Skadorna på knäet uppkom på något hinder innan, men inget jag kände av. Notera hur fet jag ser ut... Tror dock att bilden ljuger en aning. Notera också att min Swix-tröja  är hel här. 

I lördags hade jag mer eller mindre gett upp allt, förvarnade skolan om min skada och att jag eventuellt skulle vara hemma. Trodde aldrig jag skulle kunna röra mig igen. Ni vet, dramaqueen deluxe. 

Igår söndag så grejade vi lite hemma. Jag gick runt med Alfons i en bärsjal och hjälpte till med det jag kunde, såsom att plocka bort nedfallna äpplen från gräsmattan, dammsuga och städa. Amanda fick denna gång använda handjagar-gräsklipparen för att ta bort gräs där inte automovern kommer åt. Vi var också ut på en promenad i regnet och jag testade på skoj att jogga cirka tio steg, det fungerade. 

Idag är det måndag igen och jag är på jobbet. Jag tog mig dessutom cyklandes hit. Hör och häpna. Det gick bra. Jag får lite ont i axeln i vissa lägen och rörelser. Men det får jag väl räkna med. Jag kan i alla fall klara mig rätt bra, påklädning, dusch och andra vardagsrejer funkar helt okej. Ikväll så ska jag dessutom till Actic och visa upp mig, för den där SkiErg-grejen jag bloggade om förra veckan. Jag kan ju vara där och prata i alla fall. 

Jag har fått ett stort gäng peppande och fina kommentarer från er på omina forum. Det värmer verkligen, tack för det! Bland annat så skrev Anders Södergren följande till mig på Facebook igår:



Sådana kommentarer ger mig hopp och även om jag såklart inte tänkt ge upp så är det ju skönt med folk som varit med om liknande berättar att det är möjligt att komma tillbaka igen! 

Jag har idag bestämt mig för att försöka köra träning så gott det går. Min plan är följande tre pass:

- Intervaller på testcykel, högst en timme totalt

- Intervaller uppför på löpband, högst en timme totalt

- Styrka/rehab. Hitta på lämpliga övningar både för styrka och rehab 

- Repetera ovanstående. 

Eventuellt om man skulle köra rullskidor utan stavar eller med en stav, men det avvaktar jag med ett tag. Vi får se hur allt faller ut och hur det känns. Men idag känns livet något ljusare än i lördags. Tack för ert stöd kära läsare. 

söndag, oktober 15

Det kanske är över nu.


Domedagsprofeten har talat. Vore inte detta ett bra sätt att avsluta karriären på då? Jag vet liksom inte om jag orkar börja om från noll. Tränat den bästa sommaren någonsin efter min förmåga, kroppen har känts rätt bra och det mesta började falla på plats. För första gången kanske någonsin så var jag nöjd med i princip alla bitar i livet. Nu är det lite andra tongångar. Jag vet inte alls omfattningen av denna skadan, om jag ens kan åka skidor igen, det tror jag väl såklart, men hur lång tid tar det att komma tillbaka?! Jag är inte så sugen på att sätta mig på en testcykel och trampa varenda dag. Det är löpning och skidor jag brinner för. Orkar inte fundera idag på hur allt blir, men snart måste jag ju börja med det. 

Det gick ju bra igår, fram tills hindret med bilen. Jag kastade mig framåt som ett dyk. Det enda jag kan tänka mig hände var att jag i ungefär samma rörelse som jag landade på marken började kräla framåt och på så sätt fick en maximalt oturlig vinkel & belastning på axeln så hela fan hoppade ur. Jag hörde och kände hur det knastrade i axeln... Jag hade ju bara tankar på att försöka fixa axeln och fortsätta. Att bryta fanns ju inte i tanken, men ju längre tid det tog desto mer rann ju hoppet ur mig. 

Smärtan var rätt så jävlig, men även rädslan efteråt när jag låg där i gräset. Vågade inte röra mig ur fläcken. Jag verkligen kände hur fel axeln låg. Handen och underarmen var bortdomnad. Jag började skaka och frysa efter en stund. Bedrövliga scener alltså. Så jävla tråkigt och onödigt. 

Jag sov 10,5 timmar inatt. Det gick rätt bra. Men det är läskigt och lite smärtsamt att vända sig i sängen. Armen fungerar, men den gör ont i vissa lägen. Vet inte hur jag ska våga använda den mer än till vardags heller. Läkaren sa 2-3 veckors vila, då kan jag ju lika gärna ge upp detta.. Vilade 9-10 dagar när Alfons föddes. En till längre period i detta skede av året är ju inget annat än en katastrof. Jag har ingen lust att ställa mig på startlinjen och veta redan innan hur dålig jag är. Redan nu är jag ju sämre än halva södra Sverige på rullskidor och då tränar jag så hårt jag kan. Hur ska det då bli sen?! Usch. 

Några bilder:


Livrädd. 


In i ambulansen. Man ser i alla fall mina Icebug-skor  dom fungerade riktigt bra i skarpt läge, grymt grepp!


Illamående, less och just hemkommen från sjukan


Trötting. 

lördag, oktober 14

Axeln ur led och på akuten nu


Det var kul så länge det varade i alla fall. Låg tvåa efter Simon Andersson, med typ 1/3 kvar av tävlingen så skulle jag kasta mig under en bil och krypa, kände/hörde direkt hur det knastrade i axeln och jag blev fast därunder. Som tur är så var Amanda där i närheten, så jag skrek på henne att hjälpa mig, hon kastade sig ner och drog ut mig, med Alfons på magen. Sjuka scener. 

Nu har jag fått lite morfin, hjälper ju knappt?! Åkt ambulans och ligger på akuten i Falun. Axeln tror jag är fixad. Men väntar på röntgen. 

Fan, missar en massa träning och viktiga pass. Kanske inte blir någon mer skidåkning alls?! Typiskt. Kan jag ens jobba? Förlorar deg... Fick inte gå i mål, skitade ner Benzen, förlorade 40 SEK i parkeringsavgift och nu har dom precis klippt upp min Swix-tröja... Läge för en swish-vecka?! (0761664997)

Hörs senare kanske. 

Beat the mountain idag


Här från förra årets Toughrace Sweden i Daljsö. 

Foto: Lina Börjes

Godmorgon. 

Idag är det då dags för ”Beat the mountain”. Ett terränglopp löpning med hinder. Sträckan vi springer är 13 kilometer och vi ska upp & ner två gånger i Nybroberget (i närheten av Romme alpin). Klockan 10,30 startar vi i elit och jag tävlar idag för SoJa cycling. Ska bli skoj!

fredag, oktober 13

Lätt skate


Skönt att få träna med sällskap igen. Tillsammans med Adam Larsson så skrapade jag idag ihop två timmar på skaterullskidorna. Det blev en tur omkring Borlänge på mina Elpex-skidor och det mest ”spännande” med hela turen var när Adam föll pladask framåt i Kvarnsveden, då en sten satte sig i framhjulet. Har gjort liknande vurpor vid ett antal tillfällen, det gör mig alltid lika rädd och arg. Man vill skälla ut hela världen för att dom inte sopat bort stenar från vägen. Ungefär som man känner när halva Borlänge/Skräddarbacken är uppgrävda för fiber och aldrig blir lagade!!! 

Imorgon ska det bli spännande att ställa sig på startlinjen på Beat the mountain!

Fredagsfeeling och akuten med Alfons




Höstmorgon i Bergebo

Halloj. 

Fredagsfeeling idag, skönt. Solen skiner och jag började denna jobbmorgon med att ha ett härligt gäng på skidprofilen. Kul att ha dragit igång med det, blir varje fredag nu framöver. 

Igår kväll så åkte Amanda in med Alfons till akuten, efter inrådan från 1177. Det var med anledning av hans skrikande och magont, samt att han inte hade sovit alls på hela dagen. Läkarna misstänkte kolik och Amanda skulle fortsätta att utesluta mjölk i kosten. Stackars Alfons. 

I eftermiddag blir det lätt träning och imorgon väntar Beat the mountain. 

torsdag, oktober 12

Stakintervaller med bra känsla


Ni läste kanske tidigare om hur osugen jag var på detta spektakel. Precis som jag alltid är efter jobbet. Men på något mirakulöst sätt så kändes det rätt bra när jag väl drog igång, regnet hade nästan slutat, för en gångs skull så var det inte stormbyar ute och pulsen var rätt så hög, trots träningsvärk. Bäddat för succé.

Jag brukar under uppvärmningen köra mina vanliga fartökningar; alltså 10 stycken á 20 stavtag med 20 stavtag vila. Idag blev det istället 10 stycken á 10 stavtag med 10 stavtags vila, maxinsats. Sved på rätt fint i en ganska sargad kropp. Därefter så dunkade jag igång med dagens intervaller. Målet innan var tröskel, halvlånga intervaller med kort vila och skulle jag komma upp i 170 i puls så hade jag varit nöjd. Jag körde 6 x 6 minuter + 4 minuter 20"-10", en minuts vila mellan allt. Här är siffrorna:

1:a - 2,06 kilometer - 20 höjdmeter - 160 snittpuls - 167 maxpuls - 20,5 km/h snitthastighet

2:a - 2,07 kilometer - 15 höjdmeter - 162 snittpuls - 168 maxpuls - 20,6 km/h snitthastighet

3:e - 2,12 kilometer - 20 höjdmeter - 164 snittpuls - 173 maxpuls - 21,1 km/h snitthastighet

4:e - 2,22 kilometer - 10 höjdmeter - 161 snittpuls - 169 maxpuls - 22,0 km/h snitthastighet

5:e - 1,80 kilometer - 25 höjdmeter - 165 snittpuls - 172 maxpuls - 17,9 km/h snitthastighet

6:e - 1,74 kilometer - 35 höjdmeter - 165 snittpuls - 173 maxpuls - 17,4 km/h snitthastighet

4 minuter 20"-10" (tabata-intervaller) - 1,11 kilometer - 20 höjdmeter - 170 snittpuls - 177 maxpuls

Blev totalt 1,30 timmar idag, endast stakning på Elpex 4-3:or. Bra och lagom pass för dagen. Ett sista kvällstips: Handla Kari Traa-kläder till 20% rabatt på Skistart, så håller ni er på god fot med damen där hemma!

  

Känd på Actic - tävlingspendlaren - träningsfokus


Äh, vadådå? (2015 kom jag 48:a i Vasaloppet) Kika gärna förbi Actic Maserhallen på måndag om du har möjlighet 

Kallt och soligt igår. Pissregn, grått och blött idag.  Nu har tydligen det här blivit någon form av väderblogg också!? Trots att man inte kan påverka vädret så påverkar ändå vädret så mycket på det mentala planet. Suget att träna och att överhuvudtaget vara utomhus minskar drastiskt när regnet häller ner. Men som vanligt: bit ihop och kämpa. Det hade kunnat vara värre. 

Vet inte hur många gånger jag nämnt det, men jag cyklar ju till jobbet på morgnarna. Har tänkt en tid att jag skulle ha mätt sträckan, men alltid glömt det. Fram tills idag. Här är siffrorna för cykelpendlingen (obs, jag byter ej om och räknar såklart inte detta som träning):




Trodde inte medelhastigheten skulle vara så hög. Idag var det också mer trafik på gång- och cykelbanan, så jag blev tvungen att sakta ner onödigt många gånger. Dessutom fick jag stanna för en tågövergång. Även om jag inte trampar på det jag har längs vägen så vägrar jag bli omkörd av någon och även att ha någon jävel på hjul. Inträffar det så blir jag ju såklart tvungen att skruva upp intensiteten och även att satsa i kurvorna. 

Har en jäkla träningsvärk i skuldrorna idag. Undrar om det är från styrkan eller från enarmsstakningen igår?! Kanske en kombination. Men jag har inte haft någon träningsvärk efter styrkan den senaste tiden och har dessutom inte kört enarmsstakning på länge. Så det borde vara från enarmsstakning ändå kanske...

Sitter nu på rast uppe i lärarrummet och hör regnet slå mot takfönstren. Är inte sådär supertaggad till att ge mig ut i regnet i eftermiddag för att bränna av stakintervaller i min ensamhet.. Har märkt att det är ganska mycket mentalt som hindrar mig från att få upp hastigheten och pulsen det där lilla sista under ensamma intervallpass. Det gäller verkligen att jag har ett bra fokus och tankarna på rätt saker hela tiden.