måndag, juni 26

Premiärtur på fyrorna



Tjenare mina goda läsare där ute.

Efter mycket om och men så tog jag mig ut sent i förmiddags. Motivationen igen. Det funkar lite som så för mig att blir det något annat som igår när vi var tvungna att åka in, då tappar jag fokuset och suget att träna försvinner direkt. Visserligen blev jag ju orolig för Amanda + bebisen, samt trött av att sitta där inne en hel dag, men sedan efter det så fanns ingen motivation kvar, igen. Jag har ingen riktig plan än, har inte suget efter att köra intervaller, kan inte springa, på gränsen till ont här & var och så vidare. Jag ska försöka träna på bara, efter känsla. Jag borde ju köra en massa "Vasapass" också, men nja.. Ingen idé att tvinga mig själv till något. Det tråkiga är ju också att jag "måste" träna mina 3-4 timmar per dag, annars kan jag lika gärna skita i det. Så jag sätter ju en onödigt press på mig själv hela tiden, vilket också stressar upp mig onödigt mycket. Men som vanligt så kommer jag väl fram till ungefär samma slutsats i dessa frågeställningar och "bekymmer": bara att nöta på och kämpa vidare, det vänder!

Idag så blev det i alla fall ett riktigt fint pass. Jag hittade nämligen en bana uppe i Skräddarbacken som på mina Elpex-fyror (premiär för i år. Helvete vad tungt dom rullade till en början) tog drygt 65 minuter och mätte närmare 16 kilometer. Försökte få så mycket backar jag kunde. Motivationen växte faktiskt under passet och jag blev mer och mer taggad. Skönt att det kan vända så. Jag var ute i tre timmar, åkte 44,3 kilometer och plockade 695 höjdmeter. Enbart stakning så klart. 

Efter träningen så har det blivit en del pysslande här hemma. Stackars Amanda får inte göra så mycket alls, så det blir ett lite tyngre lass på mig där. Det är lite dubbeltrist, då hon hatar att sitta still, medan det är det bästa jag vet. Men vi ska nog ta oss igenom det också!

Fram och tillbaka

 
Tjenare!

Sex timmar var vi inne på förlossningen igår. Fick väl inga direkta svar, men det verkade inte vara akut, så vi fick åka hem igen. Hoppas det stabiliserar sig nu och att Amanda mår bättre. Resten av gårdagen blev det inte många knop gjorda, båda var rätt trött och slut. Hade ingen ork eller lust till träning. Har inte det idag heller om jag ska vara ärlig, men jag måste väl försöka mig ut. Ska jag vara ledig så måste jag försöka träna i alla fall.. Fan vad tråkig jag blivit på bloggen, jag vet det och ska försöka skärpa mig framöver. 

söndag, juni 25

Inne igen

 
Det fick bli ett snabbt uppvaknande klockan 06,00 när Amanda väckte mig och berättade att hon hade samma symptom med värkar och samma känslor som senast hon åkte in. Trettio minuter senare så är vi nu på antenatal-avdelningen (förlossningen) i Falun. Vi lade oss klockan 23 igår efter en trevlig middag, jag somnade direkt men är ändå som ett lik just nu, så stackars Amanda som knappt sovit på flera dagar mår nog än sämre.. Nu får vi se vad som väntar framöver, de närmsta timmarna och även dagarna. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag är ju rätt trött och sliten, trots bara 15 timmars träning denna veckan, dessutom så värker ju hälsena och vad fortsatt. Så vila bör ju vara det smartaste på alla plan. 

Nu håller vi tummarna för att allt går bra för Amanda igen!

Bärsele från Babybjörn


Tjenare!

Förra veckan så fick vi hem en riktigt fin bärsele från Jollyroom, tillverkad av Babybjörn. Modellen heter "Babybjörn One" och den lämpar sig väl till utomhusaktiviteter. Den är gjord i ett vattenavvisande material, dessutom så andas tyget, vilket gör den smidig att använda vid exempelvis promenader och vandringar. 

Man kan använda selen på fyra olika sätt: tre positioner på magen och en på ryggen. Selen går att använda från att barnet är nyfött, utan något speciellt inlägg och ända tills barnet väger cirka 12 kilo. Selen uppfyller också säkerhetskraven  EN13209-2:2005 för bärselar.

När jag provade selen så var den lätt att ställa in, den satt väldigt bra över både axlar och höfter. Det ska bli ett sant nöje att få använda denna ute i naturen när bebisen kommer i höst!







lördag, juni 24

Veckans tredje fyratimmarspass


Idag blev det några drickapauser, trots att jag använder mig av min vätskeryggsäck från USWE

Tjohej!

Vad passade inte bättre på midsommardagen än att staka i fyra timmar tillsammans med Adam Larsson?! Det var faktiskt rätt så kul och kändes bra i närmare tre av fyra timmar denna gången. Vi körde en fin vända till Falun och tillbaka, det brukar faktiskt vara skönare och lättare att träna länge när man kör på en längre vända, istället för att skarva omkring. Såhär åkte vi idag:


Kroppen kändes okej, men hälsenan värker satan. Kunde inte gå upp på tå i stakningen, då hugger det som en kniv rätt in i senan/vaden. Kan fortsatt inte gå riktigt. Har försökt att stretcha och massera lite, hoppas det släpper snart för jag vill verkligen kunna springa mer i sommar, det är något jag tycker om mycket.. 

Fick ihop 61,8 kilometer och 570 höjdmeter, enbart stakning på mina Elpex 4-3:or. Idag så var det blöt asfalt och således mycket tyngre rull. Sjukt vad det kan skilja på samma par skidor. 

Nu har jag precis städat huset och även förberett inför grillmiddag. Det är mycket att stå i nu när Amanda inte får göra något, men det är bara att gilla läget.



Amanda hemma, hälont och träning igen

 
Igår hälsade jag på Amanda någon timme mot kvällningen. Inte speciellt kul att vara inne på sjukhuset ensam, speciellt inte under midsommar. Personalen skulle dock inte göra något mer med henne än att observera, så om hon lovade att ta det lugnt fick hon åka hem. Det blev lite gladare miner då och Boss blev överlycklig när Amanda kom hem igen, jippie!

Jag har fortfarande sjukt ont i min hälsena och upp till vaden. Samt även lite under hålfoten (har platta fotvalv). Det kanske hänger ihop. Men vad det är vet jag inte, kan knappt gå. Har också en stor och öm hallux valgus-knöl på samma fot. Det är slut med gubben nu alltså.. Det finns dock folk som har det värre!

Jag ska strax bege mig ut på ett nytt stakpass på några timmar igen. Vad håller man på med ens? 

fredag, juni 23

Stabil insats i Orsa, med knak i hälsenan

 
Grinar illa efter målgången, inget kastande ner i gräset denna gången. 

Foto: Längd.se

Tjena!

Två löprace på två dagar var kanske lite tufft. På uppvärmningen så kändes det inte så illa ändå, hade lite lätt träningsvärk i baksida lår bara och var väl kanske inte alldeles på topp. Jag var heller inte lika nervös som jag brukar vara, det var rätt skönt. Planen var att springa "typ tröskel", inte spränga mig och få en tid en bit under timmen. Jag höll skaplig fart och tyckte det kändes helt okej. Kände rätt tidigt att jag inte hade benen för att springa fortare, höll kilometrar omkring 3,40-3,55 mestadels. Ett bra tempo som jag borde hålla rätt lätt. Men just på Orsakajt'n som knappt har någon höjdmeter så är det ändå rätt svårt att springa fort. 

Banan för i år var något omgjord vid hälften och även förlängd med 500 meter från föregående år (15,8 kilometer totalt). Jag hade precis 38 minuter efter en mil och 57,33 efter 15 kilometer. Fysiken är skapligt bra, gick inte riktigt att ta ut mig idag bara, men jag är ändå rätt nöjd efter en skapligt stabil insats. 

Med 250 meter kvar så skulle jag lägga in en dödsspurt där jag hade förhoppningar om att springa ifrån framförvarande löpare, jag tog in något, men sedan knakade det till i min hälsena/vad. Samma hälsena/vad som jag haft ont i från och till i cirka två månader nu. Jag tog mig knappt i mål, fick halta och spring-hoppa på ett ben. Måste ha sett rätt sjukt ut. Men i mål kom jag i alla fall. Nu värker hälsena och vad, jag är rätt öm i den. Men det är i alla fall ingen senknarr, så jag hoppas det släpper fort. 

Mäktigast med dagen var att få träffa på och byta några ord med Olle Walleräng. Olle som är ett år yngre än mig som jag tävlade emot och tränade några pass med förr om åren, har inte sett honom IRL på många år. Hann vann idag ganska komfortabelt. 

Resultat från tävlingen hittar ni här

Siffror från klockan:

1,00,45 timmar
15,84 kilometer
182 snittpuls
198 maxpuls
70 höjdmeter 

Trevlig midsommar på er nu, själv ska jag in och hälsa på min tjej och tillika mamma till min framtida son på sjukhuset. Stackars Amanda som måste ligga kvar där en natt till. 

Dags för Orsakajt'n

 

Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt. Godmorgon, godmorgon, i kör!

Har inatt sovit med mina fina vadskydd och med min bästa Boss. Vadskydden för att försöka få någorlunda fräscha ben efter gårdagens 3000 på bana. Och med Boss för att stackars Amanda är inne på förlossningen sedan igår. Hon hade en del värkar, sammandragningar och smärta. Så dom ville ha henne inne över natten för observation. Vi får hålla våra tummar för att allt går bra. 

Jag är strax i färd med att bege mig mot Orsa för att springa Orsakajt'n, 15 kilometer löpning med start klockan 11,15. Förra året hade jag en riktigt dålig dag, tror jag dessutom fick en släng av vätskebrist i det kvava vädret. Det var även första gången i mitt liv såom jag tig  av mig mitt linne under en tävling. Hade en bit över en timme då (1,03-1,05 någonstans). Min bästa tid tror jag är typ 56-67 någonstans. Klarar jag under timmen idag så får jag vara nöjd!

Hörs sen!

torsdag, juni 22

9,16 på 3000m + 4x1000m


Upploppet, jag precis bakom Gabriel Thorn, trean där bakom är Anton Hedlund (9,20)


Mitt personliga rekord på 3000 meter (coopertest) är från 2006 på 9,01. Då hade jag precis slutat med friidrott och var en bättre löpare på korta distanser. I höstas så sprang jag på tiden 9,11. Dagens förhoppningar var satta någonstans kring 9,30. Var rätt seg, som vanligt inför sådana här prövningar, mentalt alltså..

Vi (jag, Anton och Gabriel) började med en jogg upp till elljusspåret på Lugnet, därefter så sprang vi en sju minuter lång tröskelintervall runt spåret (3,53 min/km), sedan bar det av ner till friidrottsbanan för dagens trevligheter.

Anton drog första varvet, Gabriel resten.. Jag var trött under den första kilometern, sedan började det släppa något. Bitvis så kändes det faktiskt riktigt bra och jag hade någon liten förhoppning om att försöka gå upp i spets under sista kilometer, tyvärr så hade jag inte riktigt krafterna till det, samtidigt som Gabriel ökade farten något. Med cirka 250-300 meter kvar så går jag upp i spets, men jag känner på upploppet att jag inte har krafterna till någon monsterspurt, så jag kliver ut åt sidan och låter Gabriel ta förstaspåret igen. Jag släpper en meter eller två, men lyckas jobba mig ikapp in i rygg precis till målgången igen. Nöjd som tusan med att springa på 9,16 idag, det trodde jag inte.

Efter detta så avslutade vi med fyra stycken tusingar i tröskelintensitet på: 3,32 - 3,37 - 3,28 - 3,23.

Snittpulsen från racet blev 183 och maxpulsen 194. Mums!

Kommer nog kännas på Orsakajtens 15 kilometer löptävling imorgon...

Bilder (alla bilder i inlägget är tagna av Annica Zell):


Varvning, ett varv kvar(?), Anton lyfter på hatten och tackar för draghjälpen


Samanbitet innan starten


Utslagna efter målgång

3000 meter idag

 
Vad har jag gett mig in på? Ska strax bege mig av mot Falun för att springa 3000 meter på bana med DSA. Det kommer nog bli allt annat än roligt. Men vad gör man inte för att försöka bli lite bättre, även på ålderns höst. Kämpa Adam!