fredag, september 22

Hackmorahelgen 30/9 + 1/10




Hoppas vi ses där! All information hittar ni på Sågmyra SK:s hemsida.

Fina (läs; tuffa) intervaller med DSA


Jimmie Johnsson och jag, nöjda efter avklarade (spy)intervaller. Notera min Swix-tröja, man gör sällan bort sig stilmässigt, klädd i en sådan dito. 

Hej där!

Jag drog till Falun imorse (fan, använde bilen, slösade på diesel, tungt för en fattig sosse som mig med väldigt skral inkomst för tillfället..) med tron om att vi skulle köra banintervaller, efterföljt av sprättande skidgång. Dock så var hela friidrottsbanan på Lugnet ockuperad av skolungdomar, så planen blev reviderad till 5 x 4 minuter (2 min vila) uppe på elljusspåret + 2 x 5 stycken 30"-30" sprättande skidgång bredvid mördarbacken. Det hela saftkalaset blev ju nog så jobbigt! 

Lite siffror från löpintervallerna:

Första: 4,00 min - 1,12 km - 35 höjdmeter - 175 snittpuls - 182 maxpuls - 3,35 min/km

Andra: 4,00 min - 1,22 km - 10 höjdmeter - 175 snittpuls - 182 maxpuls - 3,18 min/km

Tredje: 4,00 min - 1,12 km - 35 höjdmeter - 178 snittpuls - 185 maxpuls - 3,34 min/km

Fjärde: 4,00 min - 1,22 km - 10 höjdmeter - 178 snittpuls - 186 maxpuls - 3,17 min/km

Femte: 4,00 min - 1,18 km - 15 höjdmeter - 179 snittpuls - 186 maxpuls - 3,24 min/km

Sprättande skidgång, 30" max - 30" vila:

Första: 5,00 min - 0,62 km - 75 höjdmeter - 171 snittpuls - 181 maxpuls

Andra: 5,00 min - 0,58 km - 80 höjdmeter - 169 snittpuls - 180 maxpuls

Fint att få sota ur lungorna. Skaplig känsla idag faktiskt!

Nu ska jag fixa med följande: 

- Cykla upp till Skräddarbacken och sopa bort grus i en kurva där jag åker rullskidor. Klåparna som sköter asfalstläggningen här måste ju ha ständig semester, händer nada. Tror att dom har grävt ur för fiber, men ingen verkar sköta återställandet av cykelbanorna.

- Klippa gräs och trimma.

- Kapa stavar. Har lite nya Leki att fixa i ordning. Har eventuellt något par KV+ att sälja, någon som är sugen? Maila mig då på: adam@adamsteen.se



torsdag, september 21

90 minuter skate


Invigde mina nya Oakley Radar Ev från Sportbrillor.se

Fick idag med mig Måns Sunesson ut på ett 90 minuter långt skatepass i Skräddarbacken. Jag åkte på mina Elpexskate med compositstomme. Ganska så tråkigt grådassigt väder med regn i luften och en rätt seg kropp gjorde väl inte passet till ett av de bästa i världshistorien. Men skönt att få röra på mig lite i alla fall. Planen först var ju att strunta i det, så det blev ju en markant förbättring från det åtminstone. Tänker försöka träna på fram tills jag börjar jobbet den 3:e oktober, lika bra det. Sedan blir det en ändring i planen till mer kvalitet och mindre kvantitet, är min tanke. 

Vi fick komma hem!



Efter middagen igår så kom en sköterska in på rummet och sa att hon pratat med läkaren om att vi kunde få åka hem redan igår. Anledningen till det är att Alfons sista infart gått sönder och när det hänt så skulle dom inte sticka honom mer. Så den sista tidens medicinering blir oralt istället. Tidigare har han ju fått medicinen via sina infarter och med hjälp av en maskin som sakta trycker medicinen igenom en slang. Då tog det en timme att ge honom den om allt fungerade enligt plan, men många gånger så stannade maskinen då trycket blev för högt mellan maskinen och Alfons. Vilket slutade med att hela proceduren brukade ta omkring 1,5 timmar. Nu räcker det med att han får en liten skvätt medicin i munnen och sen är det klart. Känns betydligt enklare och mer smärtfritt för Alfons.. Men som jag förstod det så var behandlingen effektivare om man fick den via blodet. Nu är det dock snart klart, imorgon så får han sista medicinen, vi ska tillbaka till lasarettet för att träffa en läkare och för att bli officiellt utskrivna. Det känns rätt skönt! 

Alfons har fått lite olika droppar, bland annat miniform, så inatt var han lite lugnare och kunde sova bättre. Hoppas verkligen att det håller i sig. Jag och Amanda kunde i alla fall sova mycket bättre i natt, lugn och ro, samt en mycket skönare säng. 

Planen för dagen var att åka ett lugnare pass, men jag har ju tränat varje dag sedan förra måndagen, har ont i foten, tänkte springa intervaller med DSA imorgon, är inte så sugen på att träna idag och när det blir en omställning som igår med plötslig hemgång så får jag svårt att ställa om huvudet på en liten annorlunda träning än vad jag först tänkte mig. Ni hör ju, tveksamt om det blir träning idag. Men jag hinner nog ändra mig. 

Nu ska vi ut och gå en sväng. Det gjorde vi ju igår också och då lurade jag upp Amanda till hoppbackarna:




onsdag, september 20

Stakintervaller och en ny krasch


Jag och Linus Larsson. Använde idag mina favoritbrillor Oakley Radar EV


Notera hålet i tightsen, strax nedanför AXA-loggan. Tredje vurpan för året

Tillsammans med Linus Larsson och Callum Watson så drog jag iväg imorse på ett stakintervallpass. Planen var 10-8-6-4-2-1minuter med 2 minuter vila + 2 x 7 minuter 40”-20”.

Vi startade med backen vid Ingarvet upp över Gamla Berget och hade en minut kvar av intervallen när Callum kraschar och jag dras med i fallet. Lyckas vurpa halvt i gräset på sidan, så jag klarar mig rätt bra. Callum lyckas bryta staven och tvingas åka hem. Tråkigt nog. Anledningen till kraschen var att vi på cykelbanan korsar en väg med nylagd lagning av grus, vilket gjorde att det tog tvärstopp. Blev lite uppgiven efter kraschen, hade svårt att få upp pulsen på de nästkommande två intervallerna, men från fyraminutersintervallen så vände allting och både puls & känsla ökade till det bättre. Skönt så! 

Gör rätt så ont i mitt knä nu, men va fan, bara att bita ihop. Min fot gör ännu ondare. 

Alfons kan eventuellt ha fått kolik..


Bild från gårdagens promenad. Det är i princip bara gåendes i en bärsjal som Alfons är lugn. Annars bökar han omkring, eller så skriker han oavbrutet. Nu misstänker personalen här att Alfons har fått kolik. Det stämmer ju faktiskt in på hans beteende. Jobbigt för alla inblandade, men som tur är inte farligt. Vi har dock en förhoppning om att han har magont av medicineringen. Det visar sig.. 

Inatt fick inte Amanda sova så mycket, men som tur är så blev hon avbytt av en sköterska en stund, så hon fick vila lite. Jag ska ut och träna en sväng nu, sen så byter jag av Amanda så att hon får sova. Jag är väldigt tacksam för att hon låter mig träna mitt i allt detta. 


Fina Alfons

tisdag, september 19

33 friska kilometrar


Klockan 08,05 imorse tog egot överhanden. Så jag lämnade Amanda & Alfons vind för våg på sjukhuset och drog iväg löpandes mot Stångtjärn i en jävla fart (4,50 min/km första 3000 metrarna) där jag skulle möta upp ett stort gäng skidåkarkompisar från DSA. 

Vi sprang den blåa milslingan upp till Stångtjärn och väl där så sprang vi runt den orangea 20 km-slingan (Källslättenspåret). Och såklart så sprang jag även tillbaka till sjukhuset igen. En fin liten tur på 33,40 kilometer och 3,15 timmar.

Lite piggare blir jag succesivt för varje pass, samtidigt som jag paradoxalt nog blir lite mer sliten då jag inte vilar. Idag hade jag också en rätt så hög snittpuls på 131, det gillas! Jag inbillar mig att det är en jävla sprutt i kaffet här, vilket kan få igång hjärtat en aning. 

Kul var det i alla fall att springa med alla i gänget. Jag gillar omväxlingen med att träna med olika folk, ibland ensam och även de olika sorters pass man tränar. 

Sprang som vanligt i mina Inov 8 x-talon 212  stabil sko som alltid levererar i form av bra grepp och skön löpkänsla. Det enda är att jag fått sjukt ont uppe på min hallux valgus-knöl. Så ont att jag nu mellan passen knappt kan gå. Det kan eventuellt ha blivit lite för tight i skon med min nya sula från rehaboteket  har nämligen haft den i skon tillsammans med originalsulan. Ska testa att enbart köra den nya sulan. 

Bilder:



Min bloggkollega Johannes Ringsby anför klungan


Linus Larsson och Erik Rost


Gabriel Thorn, Anton Hedlund, Rost och Larsson, vid Källslätten


Mina fötter ser rent utsagt förjävliga ut! Nu är det alltså inte den stora knölen på sidan som värker, utan den uppepå, kan knappt böja tån, eller gå. Men att springa fungerar helt utan smärta som tur är. Undrar dock hur länge...

Sista sticket och sövningen igår




Igår blev Alfons sövd ytterligare en gång då infarten återigen gått sönder. Så än en gång blev stackaren stucken. Detta skulle dock vara sista gången som dom skulle sticka honom, skulle denna infarten gå sönder så får han medicinen oralt istället. Det gick tydligen att ge medicinen så också, men det var inte riktigt lika bra. Han har blivit stucken runt 30 gånger och blivit sövd två gånger stackaren. För en behandling som med stor sannolikhet inte ens behövdes. Han har väldigt ont i magen, skriker och har svårt att sova på nätterna. Svårt att sova för oss, speciellt för Amanda. Nej usch, nu vill vi härifrån så att det kan få lugna ner sig en aning. Hoppas han mår bättre efter behandlingen. 

måndag, september 18

150 minuter runt hoppbackarna


Nyasfalterat på parkeringen bredvid Kårestugan, king. ”Snart blir det en rullskidbana på Lugnet”, den meningen har jag hört sedan jag blev senior 2004-2005. Men snart så...

Dagens träningspass, stakning på Elpex 4-3:or:

2,29,09 timmar
38,03 kilometer
680 höjdmeter

Inget extraordinärt alls egentligen. Försöker hålla mig kring hoppbackarna och nyttja den tuffa terrängen nu när jag är här i Falun. Fint med omväxlingen mot det lite plattare Borlänge, även om jag där mestadels åker i det nästan lika kuperade Skräddarbacken. Lite längre och tuffare backe här i Falun, men mer valmöjligheter och större område i Skräddarbacken. 

Kändes okej idag, pulsen börjar bli lägre och komma ner på mina normala nivåer. Börjar känna mig lite starkare, men har nog ett tag kvar till inna jag kommer tillbaka till min normala nivå. Tacksam över att jag kan träna och att jag får det. Lever nu som en riktig sosse (nysvensk); VAB (bidrag) och träning. Livet. 


Vi kan eventuellt ha varit här i onödan...


Hej och trevlig måndagsmorgon!

Ja, ni läste rubriken. Vi kan eventuellt ha varit här i onödan. Otur, klantighet, eller vad vet jag. Amanda fick en herpesinfektion under graviditeten, läkarna ”glömde” att ta blodprov för att se om det var en förstagångsinfektion eller inte. Hade det varit det så hade det varit farligt för barnet. Nu i efterhand så har dom via blodprover troligen kommit fram till att det inte var en förstagångsinfektion, då både Amanda och Alfons hade antikroppar mot viruset. Så med stor sannolikhet har denna behandling på stackars Alfons varit i onödan. Han hade då sluppit att bli stucken cirka 30 gånger, sluppit att ha ont i magen av medicinen som håller honom vaken om nätterna och vi hade sluppit se vår ögonsten att bli plågad. 

Det väntar väl någon utredning som jag förstår. Så får vi se hur det går med allt. Hoppas det löser sig till det bästa..



Världens finaste


Amanda är så duktig med Alfons, tålmodig och redan en så bra mamma